Sofia fångar fisk i gravarna

Sofia Prata är en av projektets duktiga benexperter. Här listar hon sina favoritupptäckter i Gamla Uppsala  - och berättar varför läran om ben är så viktigt.

Namn: Sofia Prata

Yrke: Osteolog/arkeolog

Specialitet: Ben och ritualer med ben i gravar från yngre järnålder och tidig medeltid, både kremeringar och jordbegravningar

Vad undersökte du i Gamla Uppsala?

- Jag var tillsammans med mina kollegor Emma Sjöling och Ola Magnell ansvarig för osteologin i fält. Ola hade fokus på ben från boplatsen och Emma och jag på ben från de över 100 gravar som vi undersökte. Vi både grävde gravar och diskuterade och planerade för hur vi utifrån benmaterialet skulle få ut mesta och bästa möjliga information från undersökningar.

Lista dina tre bästa upptäckter i Gamla Uppsala!

  • Att de fanns så många gravar med kremeringsbålet bevarat i botten. Många gånger kan man inte med säkerhet säga om bålet legat på samma plats som graven eller ej. Men för ett stort antal gravari Gamla Uppsala var det ingen tvekan om den saken, vilket har gett oss möjlighet att lära oss mer om kremeringsritualen och hur man hanterat de döda.

  • Att det fanns förhållandevis mycket fisk i gravarna som vi kunde fånga upp tack vare vattensållning. Allmänt talas det inte så mycket om fisk som en del av begravningsritualen och den kan bero på att de är svåra att hitta om man inte vattensållar. Nu har vi möjlighet få veta mer om detta.

  • Det var också intressant att vi identifierade en förhållandevis stor mängd barn i gravarna. Även det har vi vattensållningen att tacka för, då benfragment från barn är mycket mindre eftersom deras skelett är skörare och mer lättfragmenterade än vuxnas. Generellt brukar man säga att det saknas barn i gravar från denna tidsperiod med tanke på hur stor barnadödligheten bör ha varit - åtminstone baserat på förekomsten i tidperioderna precis innan och efter. Det har föreslagits att barnen gravlagts på annat sätt, någon annanstans. Resultaten från Gamla Uppsala visar att det inte alltid varit så, åtminstone inte där. Letar vi på rätt sätt kan vi hitta dem som finns.

    Vad gör du fram till dess att projektet avslutas 2017?
    - Vi börjar med att analysera benmaterialet från gravarna för att identifiera art, ålder och kön och vilka delar av de gravlagda som finns representerade i graven. I välbevarade gravar med kremeringsbål har vi tittat extra noga på vad benen säger oss om begravningsritualen. Har hela eller delar av djuren lagts på bålet? Vilka ben har lagts i urnor och vilka kombinationer av arter förkommer? Allt detta sammanställs i en osteologisk rapport och resultaten används tillsammans med analys av föremål, gravens uppbyggnad och datering med mera för att bättre förstå vilka som är begravda på gravfältet och mer om händelseförloppet vid en begravning. Slutligen skriver vi en fördjupningspublikation där vi fokuserar på områden som visat sig vara extra intressanta att utforska utifrån utgrävningsresultaten.

    Hur kommer det sig att du utbildade dig till arkeolog och osteolog?
    - Som så många ville jag bli arkeolog redan som liten. Många andra önskeyrken passerade under en period. Till slut var det arkeologin som vann. Anledning är bland annat att det är en humanistisk vetenskap som ger perspektiv, proportion och förståelse för vår verklighet idag. Det skulle också kunna gälla historia. Men fascinationen över de spår som finns dolda i jorden, där urvalet inte styrts av den som vunnit tolkningsföreträde i historieskrivningen, och tjusningen i att både praktiskt och teoretiskt kunna nysta fram mer kunskap om människors liv förr är oslagbar. Att jag sedan valde att inrikta mig på osteologi beror delvis på att ben oftast hör till den största fyndkategorin vid arkeologiska undersökningar och det är oerhört frustrerande att inte vet mer om ben då. För mig är det också det fyndmaterial som låter oss komma människor och djur närmast in på livet - och döden - både bokstavligt och bildligt.

    Slutligen, Sofia: varför är arkeologi viktigt?
    - Jag tycker att arkeologi är ett sätt att förstå livet, sig själv och andra människor bättre. Man lär sig att inget är nytt under solen, att människa allt för ofta inte lär sig av historien och att människor är lika dumma nu som då. Men också att människor var lika smarta då som nu, att allt inte var bättre förr och att vi inte är ensamma, vare sig nu eller då, om att försöka överleva, hitta mening och en plats i tillvaron.