Eva Hjärthner-Holdar - vad gör en arkeometallurg?

Eva fyller på kol i en rekonstruerad järnframställningsugn/blästa från Valbo i Gästrikland.

– En arkeometallurg undersöker alla typer av metallhantverk! Det kan gälla järn, silver, brons och guld. Vi tittar på smide, gjutningar av olika slag och inläggningar - till exempel silver, koppar och niello. Deglar, gjutformar metallspill och slagg kan visa vilka tekniker och typer av järn och legeringar som smederna behärskade och hur skickliga de var.  

Vad är det mest intressanta som du upptäckt i Gamla Uppsala – hittills?

Det är smedjorna. Tack vare dem kan man få ut ett mönster om var smedjorna låg och se hur organisationen såg ut. Hade alla gårdar en smedja eller var det bara vissa? Hur såg specialiseringen ut, ägnade sig vissa åt gjutning och andra åt alla sorters smide? Hade smeden ett eget hus på gården där han bodde?  

Stod smeden högt i rang förr?

– Jag tror att den forntida smeden hade relativt hög status, men vilket förhållande de hade till dem de jobbade för är svårt att veta. För ett par år sedan undersökte vi en gjuteriverkstad i Skeke i Uppland och där verkar det som att smeden hade sitt eget hushåll. Nedanför det stora platåhuset låg nämligen ett hus i anslutning till verkstaden som skulle kunna vara smedens bostad.  

Hittar man spår efter smederna i gravar?    

- Ja, i till exempel Valsgärde och i Vendel i Uppland, har man hittat ämnesjärn, tänger och hammare i vissa båtgravar. Det är så pass viktiga symboler för järnhantering, att de måste kopplas samman med i första hand järnproduktionen. Vilken roll dessa personer hade är svårt att säga men kanske hade de både smedens kunnande och ägde malmresurser. När sedan bergsmännen dyker upp under medeltiden har de hög social status, de lägger sig till och med i statsmakternas angelägenheter, tänk bara på Engelbrekt.  

Vilket är det mest intressanta fynd som du någonsin gjort?  

- När jag 1980 hittade järnslagg i en skärvstenshög/avfallshög från bronsåldern i Hällby i Litslena socken i Uppland. Den tidigaste delen av järnframställning och smide kunde dateras till 1000-talet f. Kr.  Det var en aha-upplevelse som omkullkastade vad man tidigare visste. Det var en väldigt rolig upptäckt och jag skrev min avhandling ”Järnets och järnmetallurgins introduktion i Sverige” utifrån detta fynd.

– På senare tid är det gjuteriverkstaden i Skeke i Rasbo det fynd som jag uppskattar mest. Det är nämligen den första hela gjuteriverkstad som påträffats i Nordeuropa.  

Hur blir man arkeometallurg?

– Jag är naturvetare i botten och studerade sedan arkeologi vid Uppsala universitet. Sedan läste jag kurser i metallurgi på bland annat Tekniska högskolan i Stockholm. En del av mina medarbetare är geologer i botten, med inriktning på oorganiskt material som berg och sten.

– Mitt yrkesval har jag aldrig ångrat, jag har inte tråkigt en minut!