Det här hände 2012 och 2013

Redan under 600-talet e. Kr fanns ett tättbebyggt samhälle i Gamla Uppsala, detta före städernas tid i vårt land. Nu börjar bilden av Sveriges kanske kändaste fornlämningsmiljö att klarna.
Vy över utgrävningsområdet.

Som bekant förknippas Gamla Uppsala med makt, pampiga kungshögar och storslagna offerfester. Men nu har synfältet vidgats för arkeologerna.

Under 2012 och 2013 undersöktes stora områden - totalt 70 000 kvadratmeter - inte långt från högarna. Utgrävningen ger en unik inblick i den mångfald av människor som levde och verkade på platsen 

För första gången kan vi nu sätta in kungshögarna och kungsgårdsplatåerna i ett större sammanhang! Redan från 600-talet e. Kr och framåt har det funnits ett tättbebyggt samhälle i Gamla Uppsala, med stor social mångfald. Här var ett myller av män, kvinnor och barn, som trängdes tillsammans med textilhantverkare, smeder, handelsmän, aristokrater, bönder och trälar.

Ett hundratal hus och 115 gravar har undersökts och tusentals fynd från när och fjärran har påträffats. Glasbägare, guldringar och runbleck bildar kontrast till matrester, keramik och rostiga knivar. Även spår efter forntida kult, till exempel amulettringar och torshammare har hittats – men också några kristna föremål låg dolda i myllan.

Här kan du läsa en sammanfattning av utgrävningen 2012, längre ner hittar du länkar till sammanfattningen för undersökningen 2013:

Varför en utgrävning?

Anledningen till undersökningen är Trafikverkets kommande utbyggnad av Ostkustbanan.

Utgrävningen är ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet UV Mitt, SAU och Upplandsmuseet.

Var ägde utgrävningen rum?

Merparten av de undersökta ytorna var belägna väster om Vattholmavägen, där omfattande boplatslämningar undersöktes. Öster om Vattholmavägen har ytterligare boplatslämningar och ett större gravfält grävts ut.

Under det gångna året har cirka 35 000 kvadratmeter undersökts av ett 40-tal arkeologer i samarbete med olika specialister såsom osteologer, arkeometallurger och arkeobotaniker.

Att vi fått tillfälle att undersöka så pass stora sammanhängande ytor ger oss en unik möjlighet att studera hur man har levt på gårdarna i Gamla Uppsala och hur man begravt sina döda från ungefär 500/600-talet e. Kr fram till 1100/1200-talen. Perioden inkluderar folkvandringstid, vendeltid, vikingatid och tidig medeltid.

Vad var Gamla Uppsala egentligen?

Gamla Uppsala var varken en by eller stad under forntiden, utan en så kallad centralplats. Dessa var kopplade till stormannagårdar där de högsta i samhället höll till.

Centralplatserna var religiösa och administrativa centrum, där man skipade rättvisa, bedrev handel och sysslade med specialiserat hantverk. Utmärkande är också att platsen haft betydelse i ett större geografiskt område. I Skandinavien finns en handfull centralplatser från järnåldern.

Hur såg bebyggelsen ut?

Redan när kungshögarna byggdes under slutet av 500-talet e. Kr/början av 600-talet, fanns en bebyggelse på platsen. Men den verkar bli tätare och mer koncentrerad under årtiondena kring år 600 e. Kr.

Arkeologerna har undersökt spåren efter ett hundratal byggnader däribland bostadshus, ekonomibyggnader, smedjor och så kallade grophus (se bilder längst ned på sidan).

Merparten av de undersökta husen har legat väster om Vattholmavägen, dagens stora väg som passerar genom Gamla Uppsala. Troligen har vägen sitt ursprung i mellersta järnåldern, ungefär på 600-talet e. Kr. Man kan se hur husen från och med denna tid orienterar sig mot den, det vill säga att antingen gavlar eller långsidor är vända mot vägen.

Vilka levde och verkade i Gamla Uppsala?

Bland bostadshusen har arkeologerna gjort många fynd som speglar vardagen. En mängd ben avslöjar vad som stod på menyn; nöt, får/get, fläsk, fisk och häst. Från köksregionerna kommer också en bit av en täljstensgryta, laggkärl, keramik och grillspett. Nålar, sländtrissor, strykjärn av glas (en så kallad glättsten) och vävtyngder vittnar om textilarbete.

Här har uppenbarligen funnits plats för såväl hög som låg. Kanske är det trälkvinnor från södra Östersjöområdet som tillverkat så kallad Östersjökeramik och malt mjöl med hjälp av så kallade vridkvarnar som påträffats här?

De välbärgade har festat på vilt från älg, rådjur och trana. Fynd av sporrar och större hundar kan tyda på att jakt var ett av nöjena.

Exklusiva fynd som en guldring, glasbägare, spelpjäser, förgyllda hängen och beslag speglar deras livsföring. Pilspetsar och ring till ringbrynja kan eventuell kopplas till professionella krigare.

Platsens exklusiva föremål har nått Gamla Uppsala bland annat via handelsmän, som lämnat spår efter sig i form av silvermynt, balansvågar och viktlod. Många produkter har även tillverkats på plats, till exempel i de tre smedjorna.

Hantverk har man också ägnat sig åt i de så kallade grophusen. Ett grophus är ett mindre hus, oftast mellan 5 – 10 kvadratmeter stort. Husets är nedgrävt i marken – golvet utgörs av gropens botten och gropens väggar bildar husets väggar. Sedan har ett tak och eventuellt en innervägg byggts till. Totalt har 37 grophus undersökts, de flesta är troligtvis från vendeltid (550-800 e.Kr) och vikingatid (800-1050 e. Kr). Dessa kan ha fungerat som bostäder, verkstäder, vävstugor och spannmålsmagasin.

Hur begravde de sina döda?

Arkeologerna uppskattar att det funnits flera tusen gravar i Gamla Uppsala, men de flesta har blivit förstörda av plöjning och grustäkt under århundradenas lopp.

I området öster om Vattholmavägen har arkeologerna undersökt ett gravfält bestående av ungefär 115 gravar från folkvandringstid (375-550 e. Kr), vendeltid (550- 800 e. Kr) och vikingatid (800-1050 e. Kr).

Gravfältet låg på en höjd med fin exponering. Eftersom marken under senare tid använts som åker var gravfältet mer eller mindre sönderplöjt. Det betyder att överbyggnader i till exempel form av högar försvunnit och att stenpackningarna skadats.

Samtliga gravar är så kallade brandgravar, vilket innebär att de döda kremerats. Inga kristna gravar påträffades. Det är möjligt att sådana en gång funnits intill kyrkan, men man vet inte när man började gravlägga folk där.

De som begravts här måste till stor del ha varit befolkningen som bodde i Gamla Uppsala.

Arkeologerna har sett att de döda representerar olika sociala skikt. I de exklusivaste gravarna låg glasbägare, spelpjäser, glaspärlor, silver- och guldsmycken, medan vissa gravar var helt fyndtomma. Hur de sistnämnda skall tolkas är just nu oklart. I äldre forskning har man trott att de begravda var trälar eller tjänstefolk, men förmodligen är kopplingen mellan gravgåvor och social status mycket mer komplicerad än så.

Något som hör till ovanligheterna är att så många barngravar påträffats. Ett av barnen hade fått med sig ett tyskt mynt från 1000-talet e. Kr, som gjorts om till hängsmycke.

Forntida kult

Gamla Uppsala förknippas med gyllene hednatempel, dyrkan av Tor, Oden och Frej och djur och människor som offrats till gudarna – allt enligt den tyske kyrkohistorikern Adam av Bremen som beskrev kulten på 1070-talet.

Nu har arkeologerna funnit spår efter en kult av mer vardagsnära karaktär, i form av djurben och föremål som deponerats, eller offrats, i marken. Mest iögonfallande är kanske mängden amulettringar av järn som påträffats både invid bebyggelsen och där man begravt sina döda.

Vissa har formen av eldstål och på dem kan hängen vara fästa – till exempel miniatyrskäror. Fynd av amulettringar, oftast av järn, är ganska vanligt på boplatser i Mälarområdet, men oftast finner man bara två till tre stycken. I Gamla Uppsala har så många som ett 80-tal hela, eller fragmentariska, amulettringar påträffats. På ett fåtal andra platser i Sverige har man också funnit stora mängder amulettringar, till exempel i Borg i Östergötland, på Helgö i Mälaren och i Lilla Ullevi i Uppland.

Hur de användes vet man inte riktigt – på Sparlösastenen från Västergötland ser det ut som att en ring hänger på något som tolkats som dörren på ett hus. De kan också ha hängts upp på offerstolpar. På en bildsten från Lärbro socken på Gotland, kan man se män som går i procession med ringar i händerna.

Kristna föremål

Även fynd som kan kopplas till kristendomen har gjorts. På boplatsen påträffades ett fragment av runbleck från cirka år 1100, där runorna knappt är synliga för blotta ögat. ”Katarina”, ”helig” ”hjälpe” och ”Mikael” är några av de ord som gått att tolka. Det kan vara ärkeängeln Mikael som avses och möjligen helgonet Katarina av Alexandrina. Det kan också vara så att ägaren av runblecket hette Katarina, ett högstatusnamn under medeltiden.

Även ett medeltida beslag med texten ”Ave Maria”, det vill säga ”Var hälsad Maria”, påträffades vid en av boplatserna. Från och med 1100-talets mitt låg en domkyrka i Gamla Uppsala, kanske har någon kyrkobesökare burit detta beslag på sin dräkt. Arkeologerna fann också ett runt metallföremål med ögla, prytt av en krönt Kristus.

Utgrävningen 2013

Den mest uppseendeväckande upptäckten 2013, var stolpmonumentet. Inte mindre än två långa rader av stora stolphål, där det en gång stått trästolpar, hittades. Den ena löpte i nord-sydlig riktning, öster om högarna och var nästan en kilometer lång. Den andra har löpt söder om högarna och vikt av mot Högåsengravfältet.

Men även spännande gravar, hus och hjulspår undersöktes under säsongen. Vad vi hittade där kan du läsa om här.

Vad händer nu?

Nu ägnar sig arkeologerna åt analyser och rapportskrivning. Till exempel kommer vi att analysera förhållandet mellan kungsgården vid högarna och den övriga bebyggelsen. Levde de sina liv vid sidan av de högsta i samhället eller hade de specifika funktioner i kungsgården, exempelvis som tjänstefolk, hantverkare, bönder/matproducenter?

Projektet är slut först i januari 2017  - då publiceras den vetenskapliga rapporten och samtidigt kommer en populärvetenskaplig bok om Gamla Uppsala ut.               

Rekonstruktioner av olika hus.
Tecknat grophus intill ett grophus på en utgrävning.