Minne från en rituell plats

Nyckel med gallerskaft.

Minns du praktnyckeln, som vi först trodde var en völvastav? Än vet vi inte vart den leder, men vi har kommit en bit på vägen.

- Troligtvis deponerades den avsiktligt i en rituell yta där även amulettringar och ett förbränningsoffer i form av ett lamm ingick. Nyckeln låg ett tiotal meter från korsningen mellan Vattholmavägen och Disavägen, och när vi idag lyfter blicken är det uppenbart att denna plats haft en särskild laddning under en stor del av förhistorien, berättar arkeologen Anton Seiler.

Redan under yngre romersk järnålder fanns det en rad där med härdar och strax därefter, under folkvandringstid och tidig vendeltid, börjar den monumentala norra stolpraden på platsen.

- Det finns goda skäl att tro att Vattholmavägen haft en föregångare under järnålder, bland annat på grund av bebyggelsens orientering mot vägen. Några hjulspår vittnar om att även Disavägen har gamla anor. Mycket talar alltså för att nyckeln deponerats vid ett vägskäl och placeringen är förstås ingen slump. Där var många människor i rörelse, och valde man att ta sig västerut hamnade man ganska snabbt vid högreståndsmiljöerna kring kungshögarna, säger Anton.

Nyckeln är stor och exklusiv och måste ha passat till ett lås med mycket ovanlig karaktär.

- Här rör det sig knappast om att ursprungligen kunna låsa ett gammalt uthus, utan låter man fantasin flöda är associationen till de pampiga hallarna närmare till hands. Vi vet ju att hallarna hade dörrar som var rikt dekorerade med vackra järndetaljer och motsvarande nycklar måste ha funnits, säger Anton.

Vi vet fortfarande inte när nyckeln blev deponerad, 14C-dateringen på lammet kommer först senare under hösten. Däremot vet vi att platsen förlorar sin rituella karaktär när en anonym stolpbyggnad byggdes där under slutet av 1000-talet.

- Nycklar är symbolladdade artefakter och i vissa sammanhang kan de tolkas som kristna attribut. Det är alltså inte uteslutet att fyndkombinationen inom den rituella ytan är ett uttryck för synkretism i samband med religionsskiftet vid övergången mellan vikingatid och medeltid, en tid då man tog det säkra före det osäkra och samtidigt försökte blidka både de gamla gudarna och den nya, menar Anton Seiler.

Nyckelns skaft ser ut som ett galler.