Bärnstensfynd

Bitar av bärnsten till vänster, till höger har de satts samman.

De här bärnstensbitarna hittades i golvlagret i ett vikingatida grophus under Vattholmavägen, några hundra meter öster om kungshögarna i Gamla Uppsala. Konservatorerna har lyckats pussla ihop bitarna, men ändå är det svårt att se vad det en gång föreställt.  

- Är det ett fågelhuvud med näbb? En fot? En del av en torshammare eller av ett yxformat hänge? Helt klart är det bearbetat i alla fall. Vi vet att bärnsten under vikingatiden kunde användas till mycket – allt från pärlor, spelpjäser och sländtrissor till små figuriner som det berömda kattdjuret från Birka, säger arkeologen Anton Seiler.

Bärnstenen i sig är ju betydligt äldre än vikingatid, den gamla trädkådan har flera miljoner år på nacken. Och har man tur kan man finna insekter som är inkapslade i kådan.

Faktiskt har vi bärnsten att tacka för att vi vet så mycket om vikingatiden! På 1800-talet hörde naturvetaren Hjalmar Stolpe talas om att man hittat bärnsten på ön Björkö i Mälaren, där handelsstaden Birka en gång legat. År 1871 klev han iland på ön eftersom han ville forska om bärnstenens geologiska historia. Men när han väl satte spaden i marken, tyckte han att de arkeologiska fynden var så intressanta att ”min uppmärksamhet snart nästan helt och hållet drogs ifrån resans egentliga syftesmål”. Mellan 1871 och 1895 undersökte Stolpe cirka 1100 av öns 3000 gravar. Mängder av fynd hittades som gett en fantastisk inblick i vikingatidens föremålsvärld - allt tack vare ett bärnstensintresse!         

En katt av bärnsten.
Stall av bärnsten.