Varför övergavs gårdarna?

Karta där man ser fyra bosättningar söder och norr om Samnan.

Under 400-talet e. Kr började gårdarna i Gamla Uppsala att överges en efter en, och ett par hundra år senare är de alla öde. Samtidigt etablerades centralplatsen invid dagens kyrka.

Vad var det egentligen som hände?

Under de första århundradena efter Kristi födelse fanns en mycket omfattande bebyggelse i Gamla Uppsala, och det är tydligt att en större befolkning kunde försörja sig på boskapsskötsel och vad jorden gav.

Under yngre romersk järnålder (200 - 400 e. Kr) var bebyggelsen som störst. Då fanns det inte mindre än fyra stora bosättningskomplex i Gamla Uppsala som gav ett byliknande intryck; Berget, Bredåker, Stora Lötgården och boplatsen vid skolan.

Tecken tyder på att det fanns ekonomiska och sociala skillnader, både inom dessa ”byar” och mellan dem.

I Berget och Bredåker fanns till exempel terrasshus, alltså hus byggda på konstgjorda platåer, pampigt belägna på höjder.

- Terrasshusen på sina utpräglade höjdlägen kan vara tecken på att de som höll till här bestämde över resten av bosättningen. Det kan också vara så att det satt ett ombud här för en härskare som inte själv fanns på plats, säger arkeologen Hans Göthberg.

Dessutom fanns det inom varje gårdsgrupp minst ett hus som var större än de andra.

- Dessa innehåller generellt lite fynd, så det är svårt att dra slutsatser om vad de använts till, menar Hans.

Tydligen har det funnits någon form av samarbete mellan ”byarna”. När osteologernas undersökte djurben av nöt från romersk järnålder som påträffats vid Berget, stod det klart att slaktavfallet dominerade. Slaktavfall är resterna efter djurets köttfattiga delar, medan matavfall är spåren efter de köttrika bitarna.

- Det tyder på att köttet konsumerats någon annanstans, säger Hans.

En annan intressant iakttagelse som pekar på samarbete mellan områdena under romersk järnålder är den mängd trattformiga gropar, cirka en meter djupa, som hittats vid Berget. Vad det är för något? Jo, tjärgropar. Men barrträden som använts vid framställningen av tjäran tycks inte ha kommit från de flacka slättmarkerna vid Berget. Mer troligt är att träden huggits ner i det stora skogsområdet öster om Samnan.

Hur pass unikt är det då med fyra stora ”byar” på ett så pass litet området? Kan man hitta det lite varstans i Uppland?

- Det är ovanligt tättbebyggt. Det är många gårdsgrupper med hus, kortare och längre treskeppiga byggnader, som ligger tätt – ibland inte mer än 50 meter från varandra. På andra ställen i Uppland är det åtminstone 200-300-400 meter mellan gårdarna, säger Hans.

Varför man trängt ihop sig så här, när det tycks finnas hur mycket yta som helst att slå sig ner på, vet arkeologerna inte.

Bebyggelsen i Gamla Uppsala är alltså som störst runt år 400 e. Kr. Sedan avfolkas gårdarna under folkvandringstid (375-550 e. Kr). Det är lätt att tro att detta har att göra med etableringen av centralplatsen i Gamla Uppsala.

Men man ska ha i åtanke att bebyggelser över hela landet övergavs under folkvandringstiden – det är inget som är unikt för just den här platsen. Vad det beror på vet tyvärr inte forskarna.

- Äldre förklaringar är att pest, krig eller utvandring lett till avfolkning. En annan typ av förklaring är att bosättningsmönstret byggde på att man övergav den gamla bebyggelsen och flyttade till nya – det som går under benämningen ”kringflyttande gårdar”, förklarar Hans.

Ytterligare en förklaring är att man ändrat bosättningsmönster och anlagt färre och/eller större bebyggelser på platser som låg närmare de bylägen vi känner från de äldsta kartorna från 1600-talet.

- Därtill kommer att i Gamla Uppsala sammanfaller preliminärt övergivandet av de byliknande bebyggelserna mer eller mindre med etableringen av kungsgårdsplatåerna och centralplatsen i övrigt. Ytterligare dateringar kommer att göras, vilka kan bekräfta eller förändra vår syn på utvecklingen.

- Ett speciellt drag är de stora husen på de höga kungsgårdsplatåerna, vilka måste ha synts vida omkring. De dominerade därmed omgivningen, vilket kan ha framstått ännu tydligare genom att de omgavs av ett brett stråk utan bebyggelse, säger Hans Göthberg.

Vill du läsa mer om detta spännande skeende så rekommenderas en artikel som Hans Göthberg skrivit tillsammans med Per Frölund. Den heter "Gamla Uppsala före formationen - ett bidrag till centralplatsens genes" och finns i antologin ”Gamla Uppsala i ny belysning”.

           

Två arkeologer.