Stolpmonumentet så här långt

Årskrönika 2013 - del 1
DN:s förstasida med stolpraden.

Nyheten om vårt stolpmonument spred sig verkligen som en löpeld i höstas, inte bara i Sverige utan i hela världen!

Det började med att Studio Ett, på P1, gjorde ett reportage som följdes av ett inslag på Ekot. Dagen därpå hamnade vår egen Anton Seiler på DN:s framsida och på kvällen följde inslag på Aktuellt, Rapport och TV 4.

Blixtsnabbt spred sig upptäckten till omvärlden; allt från The Independent och Daily Mail till Washington Post och Fox News rapporterade om ”the pre-viking monument”. Liksom tidningar i Tyskland och Frankrike. Ja, till slut nådde stolpraden ända fram till Kuwait.

Analyserna är långt ifrån klara, bland annat har flera nya träprover från stolpraden lämnats in för vedartsbestämning och datering. Men det kan ändå vara roligt att höra i vilka banor som arkeologernas tankegångar går, så här långt.

Vad var till exempel extra minnesvärt beträffande utgrävningen av stolpraderna? Och vad finns det för tankar beträffande stolpradens funktion? Frågan går till några av dem som var med och undersökte underverket.

Robin Lucas grävde några av de första stolphålen som upptäcktes intill Vattholmavägen förra våren.

- Då hade vi inte tillgång till maskin. Vi tömde alltså de tio första groparna själva. Detta innebar i vissa fall att hoppa ner i ett meterdjupt lerhål och lyfta upp 90-kilossten i axelhöjd. För hand. Annars har jag en härlig minnesbild av Andreas Hennius som fastnar i en grop med iskallt lervatten som sakta kryper upp, och sedan obönhörligt sipprar ner i, stövelskaften. Hans ansiktsuttryck i detta ögonblick förde tankarna till Munchs ”Skriet”. En aspekt som glömts bort var ju att vi från början tänkte att groparna var fundament för resta stenar. Nu vet vi ju att minst ett 20-tal innehöll tallstockar. Jag tycker ändå inte man kan utesluta att en del gropar huserat resta stenar, frågan återkommer då var dessa hamnat, berättar Robin.

Med hjälp av kol-fjorton-metoden har några av träresterna daterats till 400- och 500-talen e. Kr. Inom kort kommer flera träprover att analyseras. Intressant nog har stolparna olika utseende.

- De flesta har runt tvärsnitt, men vissa har blivit tillhuggna så att basen är rektangulär. Andra består av kluvna stockar, så kallade kluvor där ena sidan är rundad, den andra slät. Kanske kan det bero på att man i vissa fall har återanvänt gammalt virke. från någon byggnad, spekulerar Jonas Wikborg.

I ungefär hälften av stolphålen påträffades djurben från häst, nöt, svin, får och hund. En del av djurbenen kan härröra från rituella måltider. I den södra stolpraden hittades nästan enbart ben och tänder från häst. Detta är intressant mot bakgrund av att hästen har en central roll i de skriftliga uppgifterna om den förkristna kulten.

I övrigt var det snålt med föremål i groparna.

- Det enda som utöver djurbenen påträffades i de 165 stolphålen var två keramikkärl, en kam och en fibula. Dessa är av stort intresse när det gäller datering av stolpraden, menar Jonas.

Vad har då stolpmonumentet använts till?

- Jag är inne på två huvudspår. Det ena är att stolpraderna har markerat olika vägar. Det andra är att raderna är delar av en större hägnad som inramat området kring kungshögarna och kungsgårdsplatåerna. Området innanför hägnaden kanske var fredat på något sätt.

- I Egil Skallagrimssons saga och den norska Frostatingslagen, båda nedtecknade på medeltiden, nämns att tingsplatser kunde helgas och inhägnas med så kallade viband, Enligt medeltida författare såsom Adam av Bremen och Snorre Sturlasson var Gamla Uppsala en tings- och kultplats under järnåldern, berättar Jonas.

Arkeologen Hans Göthberg har tittat på gamla kartor och sett ett intressant samband.

- Jag börjar allt mer luta mot att stolpfundamenten är en gränsmarkering, särskilt då den under Vattholmavägen sammanfaller med gränsen mellan Kungsgårdens och övriga byns mark enligt kartan 1641. Samtidigt är det en öppen fråga om stolpfundamenten lades efter ett befintligt färdstråk eller om detta tillkom senare. Något som kan tyda på det förra är att stolpfundamenten i norr ansluter till en plats vid Samnan med goda naturliga förutsättningar för ett vadställe, säger Hans Göthberg.

Anton Seiler tror att stolpmonumentet kan kopplas till olika fenomen under järnåldern:

- Det finns självklara saker man kan nämna redan nu, att monumentet är mångtydigt och berör flera sfärer från det dåtida samhället, till exempel religionen, transportlederna, makten och den storskaliga monumentaliseringen av landskapet i Gamla Uppsala. Och att det hela verkar ske under en period präglad av stora förändringar vad gäller till exempel lokalisering av bebyggelse och gravskick.

- Vi arkeologer arbetar oftast med mycket fragmentariska och ofullständiga lämningar och därför är våra berättelser kring forntiden ofta generaliserande, förenklade och anonyma. Om vi applicerar en rejäl dos aktörsperspektiv i vårt arbete blir det hela mycket mer levande! Monumentet är, på samma sätt som ett hus eller en brunn, resultatet av en mycket konkret händelsekedja inom en snäv tidsperiod, en händelsekedja skapad av människor som du och jag. Just nu ser vi att åtminstone delar av stolpraderna är byggda under folkvandringstid men egentligen handlar det om kanske några få år under låt oss gissa 400-tal! Och under dessa få år har monumentet påverkat livet för ett stort antal människor som kanske känt värk och trötthet men också glädje och stolthet. För att inte tala om alla människor under de följande århundradena vars vardag präglats av det imponerande monumentet och som kanske skapat en del av sin identitet kring det, menar Anton Seiler.

Anton har redan från början varit fascinerad av processen som lett till att monumentet blev till:

- Allt från att någon eller några fick en idé, en vision till att man satte igång med bygget med allt det innebär vad gäller planering, logistik, ingenjörskonst och förmodligen underhåll. Stolpraderna avspeglar en dåtida mycket komplicerad verklighet och det är nu vår skyldighet att presentera så konkreta och tillförlitliga tolkningar som möjligt, säger Anton.

Vad stolpmonumentet egentligen avspeglar kommer vi att återkomma med, om inte förr så 2017 när projektet avslutats!                

Arkeolog vid vattenfyllt stolphål.
Arkeolog i stolphål.