En hel del föremål av sten hittades vid utgrävningen i Gamla
Uppsala. Berggrundsgeologen Erik Ogenhall vid Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL),
projektets expert på området, har tagit sig en närmare titt på materialet.
- Min uppgift är att bestämma vilka bergarter som
föremålen är tillverkade av och att se var de finns naturligt - alltså var
stenen brutits. På så sätt går det att upptäcka vilka handelsförbindelser man haft,
säger Erik.
Sammanlagt gjordes ca 400 fynd av sten vid den arkeologiska
undersökningen, men många av dem är bara små fragment.
- Ett av de vanligaste fynden är fragment av
kvarnstenar, som oftast tillverkades av glimmerskiffer. Troligtvis är stenen
bruten i Malung, men den kan också komma från Salatrakten, som ju ligger mycket
närmre. I Malung kan man ha brutit sten till kvarnstenar sedan sent 700-tal.
Att man valt just glimmerskiffer som material beror på att hårda kvartskorn
sticker upp i den mjuka glimmern och bildar en skrovlig yta. Om man i stället
valt en homogen bergart hade kvarnstenen snart blivit slät som ett salsgolv och
då hade den knappt gått att mala med, menar Erik.
Men det finns undantag, några av kvarnstensfragmenten är
inte av glimmerskiffer, utan bland annat av sandsten.
- Ett kvarnstensfragment låg som skoning i ett
fundament som hör till en av stolpraderna. Själva stolphålet har med hjälp av
kol-14-analys daterats till 390-540 e. Kr, alltså folkvandringstid. Den
rödaktiga sandstenen är troligen så kallad Gävlesandsten som finns i trakterna
av Storsjön. Men bergarten kan också ha huggits ur istransporterade flyttblock
och kallas då Roslagssten. Man kan inte avgöra om kvarnstenen är bruten ur ett
lokalt block eller kommer från Gävletrakten eftersom det rör sig om samma typ
av bergart. Sedan tidigare visste vi att man tillverkat kvarnstenar av
Roslagssten sedan vikingatid, men genom fyndet i Gamla Uppsala vet vi nu att
den traditionen är äldre än så, säger Erik.
Brynen hör också till en av de vanligare fyndposterna.
- Till brynen har man nästan uteslutande använt en fyllitisk
skiffer. Höga kusten är det närmsta stället där jag kan hitta denna bergart i
fast klyft. Det är egentligen inte så långt från Gamla Uppsala om man for
vattenvägen och troligen har man transporterat skiffern med båt. Vissa av
brynena är små och har ett hål, så att man kan bära dem med sig. De kan ha
använts för att slipa mindre knivar eller för att hålla fiskekroken vass.
Större ämnen av skiffer som hittats kan vara råmaterial till liebrynen. I vissa
fall har man också använt finkornig sandsten till brynen, antingen av Roslagssten
eller en ljus mosten, som kan komma från Orsa eller Burgsvik på Gotland, säger
Erik.
Hur är det då med flinta?
- Vi har hittat eldslagningsflinta av en typ som
heter senon, som kommer från Sydskandinavien. En del är eldpåverkade. Det kan
bero på två saker, det ena är att man medvetet slängt flintan i elden under
någon form av ritual. Den andra orsaken kan vara att det av rent misstag lossnat
en flisa som hamnat i brasan när man gjort upp eld, säger Erik.
Några fynd av kalksten gjordes också i Gamla Uppsala, bland
annat en kvarnsten och några fina sländtrissor.
- Kalkstenen kommer troligen från Gävlebukten
eller södra Bottenhavet, men den förekommer också som flyttblock i Uppland.
Vikingatida strykjärn, så kallad glättstenar, hörde också
till fynden. En del av dem är tillverkade av granit, Sveriges vanligaste
bergart. Samma bergart har ofta använts till löpare och underliggare – som
användes när man skulle mala mjöl. Det är troligt att man hittat stenen till
dessa föremål i närheten av Gamla Uppsala.