Rester av en båt??

Tre träbitar av asp, två pluggar och en träbit med synligt hål.

Man kanske inte ska låta tankarna segla iväg, men kan rester av en planka med hål och plugg från ett av likbålen vara rester efter en båt?

Det hör inte till vanligheten att arkeologer hittar rester av likbål, det vill säga sot och förkolnad ved som ligger kvar där kroppen kremerats. Men när gravfältet bakom gamla brandstationen i Gamla Uppsala undersöktes upptäcktes sådana spår i ungefär var femte grav. Bland soten kunde man se förkolnade stockar och vedträn staplade på varandra i lager.

Arkeologerna sparade på träprover från dessa gravar, som träexperten Ulf Strucke nu börjat analysera. Bland dessa kolbitar hittade han något riktigt intressant.

- Först blev jag tveksam och tänkte, kan det verkligen vara rätt, för provet är så litet, bara fyra gånger två centimeter. Men det är faktiskt en planka av asp med hål i och så två pluggar som hör till. Pluggarna är stora som tumnaglar, de krympte när de blev brända, berättar Ulf.

Vad kan pluggen då ha hållit samman?

- Det kan ha hört till en båt, men nu spekulerar jag! Träslaget är asp, och träslaget har gett namn åt en båttyp som heter äsping. Dessa var gjorda av urholkade trästammar. Att man ofta använde asp i sammanhanget beror på att träslaget är mjukt och lättarbetat, säger Ulf.

Men en urholkad båt behöver väl ingen plugg?

- Den urholkade aspstocken fungerade mer som köl. För att kunna ta mer last satte man fast bord utmed sidorna på stocken. Det är här som pluggarna och hålen kommer in. Visst vore det kul om det här är resterna efter en båt, men det är arkeologerna som grävt ut graven som får avgöra det, säger Ulf.

Frågan går över till arkeologen Robin Lucas, som var med och undersökte gravfältet. Vad kan man säga om själva graven?

- Graven låg nära krönet på den höjd där gravfältet var beläget. Genom en kam kan den dateras till äldsta vendeltid, yngsta folkvandringstid, ungefär runt 550 e. Kr. Till det yttre var det inte någon av de mest intressanta gravarna, den var hårt nedplöjd och utan spår av någon överbyggnad. Däremot var själva bålkonstruktionen tydlig, med förkolnade stockar liggande i samma riktning, berättar Robin.

Om träplankan av asp och pluggarna en gång hört till en båt, har man då tagit en trasig gammal båt och använt som ved, eller har den döda lagts i en båt?

- Det är svårt att avgöra. Det kan också vara pars pro toto, det vill säga delen i stället för helheten. Kanske har man valt att bara lägga en del av båten på bålet. Man kanske rentav inte fick lägga en hel båt där, att det var något som bara eliten hade rätt till. Vi har kunnat konstatera att det är sociala strebrar som blivit begravda i vissa av gravarna, det är inga furstliga gravar som vi hittat. Kanske ville de härma eliten, men kunde inte göra det fullt ut? Samma sak kan man se i stolpmonumentet där man bara offrat delar av djur, men också i gravar där man kan se att bara en del av de brända benen faktiskt ligger i graven, säger Robin.      

Sotigt trä på jorden.