Högarna bara toppen på isberget

John Ljungkvist berättar om sin forskning
John Ljungkvist.

En av de mer framträdande Gamla Uppsala-forskarna är arkeologen John Ljungkvist, vid Uppsala universitet.

Under de nästan 20 år som han ägnat platsen har han bland annat hunnit med att undersöka en hallbyggnad på södra kungsgårdsplatån, hittat en juvelerarverkstad inom kungsgårdsområdet, utforskat en boplats i åkern bakom kyrkan och dessutom letat efter den offerplats som sägs ha legat här.

Sedan 2009 leder han forskningsprojektet ”Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centra” och han är också anlitad som expert till vårt projekt.

John, varför har du ägnat halva ditt liv åt Gamla Uppsala?

- Man slås av hur hög kvalitet det är på materialet, hur bra bevarat det är. Det är fina rika kulturlager; välbevarade härdar, stolphål, olika hantverk och benlager. Dessutom finns det få platser som har sådan stor variation på föremålen och lämningarna. Det gör så att man kan väva ihop variablerna och föra en diskussion om platsen på ett bra sätt. Och så är det en hög häftighetsfaktor!

Du gjorde kungshögarna yngre genom en omdatering. Hur gick det till?

- Att kungshögarna var från folkvandringstid (375-550 e. Kr) var en etablerad sanning. När jag höll på att skriva min avhandling arbetade jag på Historiska museet och gick då igenom vendeltida gravmaterial. Jag funderade mycket över högarnas datering – de kunde inte vara folkvandringstid! Jag var påläst på den moderna kronologin och kände att kammarna, spelbrickorna och djurornamentiken som påträffats i högarna måste vara från tidig vendeltid. Västhögen daterar jag till 575-625 e. Kr och Östhögen till 550-600 e. Kr.

Hur togs nyheten emot, högarna är ju något som sysselsatt många forskare genom tiderna?

- Artikeln publicerades i Fornvännen och ingen kom med motargument, den nya dateringen bara accepterades utan debatt.

Vad är syftet med ditt projekt ”Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centra”?

- Det är att ta ett helhetsgrepp på området, bland annat genom ett stort GIS med historiska kartor där man kan se vilka områden som undersökts arkeologiskt. Det har ju varit många undersökningar i Gamla Uppsala ända sedan 1600-talet.

- Vi identifierar kunskapsluckor för att se vad vi har och inte har information om sedan tidigare. Sedan försöker vi systematiskt beta av frågetecknen. Vi har gjort metalldetektorkarteringar och andra geofysiska prospekteringar. Förra våren undersökte vi en konstgjord platå mellan restaurang Odinsborg och kyrkan, som kan ha rymt en hallbyggnad som varit 60-70 meter lång.

Vilka är de stora frågeställningarna?

- Hallen som undersöktes på södra kungsgårdsplatån är från vendeltid, men vi vet ganska lite om bebyggelsen i kungsgårdsområdet under romersk järnålder och folkvandringstid. Och vi har inte hittat någon hallbyggnad eller konkret stor gård från vikingatiden. Så det finns stora luckor i vår kunskap om platsens roll under olika tider.

Du brukar tala om Gamla Uppsalas monumentalisering, när ägde den rum?

- Stolpraderna är den senast kända i raden av en mängd stora arbetsinsatser i Gamla Uppsala. Om man ser till alla monumenten i området – de många högarna, platåerna och vägen/vallen som Władysław Duczko undersökt – så är stolpmonumentet långtifrån det största, men del i en enhet som är enastående.

- Som det ser ut i nuläget anlades dessa monument under två till tre generationer under vendeltid, från slutet av 500-talet och framåt. Några i samhället bestämde sig för att börja bygga stort – det är en allmän tendens i Mälardalen från 500-talet och framåt att slösa med resurserna. Tänk bara på värstinggraven Valsgärde 7 där man lade ner en djurbesättning som hörde till en normalstor gård; fyra hästar, fem kor, fem svin och tre får. Dessutom en hjälm, tre sköldar, två svärd, två scramasaxar, en båt och mycket textilier. Man vräker på, på ett nyrikt sätt och rikedomen är kopplad till en individ.

- Detta till skillnad från äldre järnåldern, då de döda individerna inte försågs med mängder av djur. Djuren åts antingen upp vid gemensamma måltider eller ärvdes vidare. Hästarna, till exempel, kunde läggas i offermossar som kan knytas till en grupp människor. Men under vendel- och vikingatid hamnar djuren i individernas gravar.

Din avhandling, En hiar atti rikR, handlar om eliten under yngre järnåldern. Hur kan man veta hur makt utövades i Gamla Uppsala?

- Eftersom det inte finns några samtida skriftliga källor måste man studera de materiella lämningarna. Uppsala högar och platåerna är intressanta i sammanhanget, de visar att det fanns de som var rikare än andra och som hade råd med finare monument.

- Under folkvandringstiden finns det en elit som till exempel hanterar guld från romerska riket eller tillverkar en massa föremål på Helgö. Vissa begravs också rikt, men inte i jättestora gravar med massor av djur. Under vendeltiden däremot blir hallbyggnaderna och gravhögarna större och mer kopplade till individen. De rika visar upp sig mer än tidigare.

Vad spelade hantverket för roll för eliten i Gamla Uppsala?

- Man har bland annat hittat spår efter granatbearbetning, kamtillverkning, gjutning, smide, pärltillverkning och hornbearbetning. Det är en riktigt stor variation och mycket av hantverket bedrevs på själva kungsgården.

- Järnåldern är en tid då makthavare behöver knyta lojaliteter till sig för att behålla makten. Det kapital de kan ha är antingen land eller gåvor. Kontrollerar du hantverket och varor till hantverken så kan du både ta fram eget lullull och dela ut och köpa lojalitet. På kungsgården kan vi se att man bearbetat granater som hämtats direkt från stenbrottet. Det betyder att dessa makthavare kontrollerade stenbrottet i någon mån.

På vilka andra sätt upprätthöll dessa samhällstoppar makten?

- Flera faktorer pekar på att de som hörde till elitmiljön också ledde och kontrollerade den offentliga kulten, även om det inte fanns präster som i den katolska kyrkan. Sedan var hela samhället en våldskultur där en krigaridentitet var något normalt. Tänk på att allmogearmén dominerade ända fram till 1500-talet i vårt land. Alla var beredda att ta till vapen när det behövdes – man var del av en våldsideologi. Beroende på vinkel kan man säga att de var våldsdyrkare redo att släppa loss, eller liknas vid den heroiska kultur som Homeros beskriver.

Vad kan den senaste stora utgrävningen bidra med?

- Den ger ett viktigt perspektiv på kungsgårdsområdet. Innan undersökningen började visste vi på ett ungefär hur stort boplatsområdet var, men inte hur gravfälten utnyttjats eller hur gårdarna såg ut. Nu kan vi se den sociala relationen mellan kungsgården och den övriga bebyggelsen. Högarna är bara toppen på Gamla Uppsalas arkeologiska isberg, säger John Ljungkvist.          

Små röda granater i en plastpåse.
Spiral av järn liggande i jord.