Grisen, stenarna och kniven

Gris med tre stenar på huvudet.

En gris med kniv i buken och stenar på huvudet. Vad kan ha hänt? Arkeologen Hampus Norrgren gjorde ett märkligt fynd vid utgrävningen i Gamla Uppsala.

- Det var sommaren 2012 som jag undersökte en rektangulär nedgrävning intill Storgården. Där hade man stoppat ner en gris och staplat tre stora stenar på djurets hals och huvud. Man kan lägga tunga stenar på kadaver för att de inte ska flyta upp i vattendränkta områden, men den här nedgrävningen låg i en naturlig åsrygg, berättar Hampus.

Grisen visade sig vara en sugga, och i magtrakten syntes ett föremål.

- Jag upptäckte ett avbrutet knivblad i buken, och det är ju märkligt, menar Hampus.

Osteologen Ola Magnell har också funderat över varför kniven låg där.

- Det kan vara så att kniven använts när grisen slaktats. Tittar man på det etnografiska materialet varierar det mellan regioner hur slakt gick till. På medeltida avbildningar kan man se att baksidan av en yxa kunde användas för att slå ett bedövande slag mot huvudet. Man kunde också skära halsen av grisen, så att den förblödde. Men då skrek den och dog inte direkt.

- Det är möjligt att man dödat grisen med kniven, men ingenting tyder på att den styckats, möjligtvis kan man ha tagit ut inälvorna med kniven. Men varför skulle man göra det om man inte tagit till vara på något annat? Det finns heller inga spår efter att suggan har flåtts, hon tycks ha lagts ner i gropen intakt, säger Ola.

Ola menar att det troligaste scenariot är att djuret blivit sjukt och att man av denna anledning inte tillvaratagit köttet.

- Kanske har man inte ens behövs avliva suggan. De flesta riktigt farliga sjukdomar har så snabbt förlopp att den inte lämnar några spår på benen. Vilken sjukdom det är kan vi endast spekulera om. Svinpest är en känd farlig virussjukdom som orsakar stor dödlighet hos svin, berättar Ola.

Förutom suggan låg det också ett halvt lamm (ländrygg och bakben) i gropen. Det hade också lagts ned med kött som höll i hop kroppen. Av det kan man kanske sluta sig till att det rör sig om en sjukdom som inte är specifik för svin.

- Den kanske kan vara mjältbrand? Denna sjukdom kan drabba alla däggdjur och är även farlig för människa, så det fanns i så fall goda skäl att inte äta upp djuret, menar Ola.

Suggan var nedgrävd i höjd med vägglinjen till ett stolphus från vikingatid – tidig medeltid. Arkeologerna misstänkte därför till en början att grisen var från den tiden också, nedlagd som ett husoffer.

Men nu har kol-fjorton-dateringen kommit. Och grisen visade sig vara betydligt yngre än så – hon levde någon gång under 1600-talet -1900-talet.

Om man tittar på de äldre lantmäterikartorna över Gamla Uppsala så ser man att det alltid är en öppen yta där. Den är utan bebyggelse och ligger nära Vattholmavägen, så tydligen ett det ett lämpligt ställe att göra sig av med en gris på. I omgivningen fanns också ett tiotal andra kadaver nedgrävda, inte bara gris utan också häst och ko.

Hur hade då suggan det i livet? Ola Magnell berättar:

- På fotografierna här intill kan man se hennes fina profil. Tänderna är helt nedslitna och i ländryggen syns ledförändringar. Jag har pratat med Caroline Arcini som är expert inom paleopatologi hos människa ,och hon menar att benutväxterna visar att suggans ryggproblem har läkt. Troligen har de orsakats av en infektion som satt sig på kotorna.

- Suggan har också brutit av en framtand i underkäken, när hon var i livet och några framtänder i överkäken har hon tappat helt. Tandslitage tyder på att suggan var över 5 år, men om man ser till tillväxt i skelettet verkar hon ha blivit 3,5 år. Det normal var att slakta djuren vid 12-24 månaders ålder, så hon har fått leva längre än brukligt som avelsdjur. Troligen har hon slaktats när hon börjat få färre kultingar.

Ola menar att tänderna kan ha blivit så slitna om suggan har ätit grus. I så fall har hon stått i stia och fått mat utslängd på jordgolvet.

Hur är det med storleken då?

- Beräkningar visar att hon var ca 73 cm över manken, alltså relativt storvuxen. Hos nutida grisar är suggorna ofta kring 80 cm. I vikingatidens Birka var mankhöjden 69 cm och i det medeltida Lund cirka 75 cm, men då finns det också större galtar med i denna statistik, säger Ola.

Bilden kring suggan klarnar, men frågan om stenarna som lagts på hennes huvud och kniven i buken är ännu ett mysterium. Fast kniven kan ha en enkel förklaring.

- Kanske är det en gammal trasig kniv som hamnat i marken just där man grävde gropen. Eller så har den lagts på grisen och när sedan djuret förmultnat har kniven hamnat just kring magpartiet av en tillfällighet, säger Ola Magnell.      

Sugga i profil
Ryggrad från gris