Gäckande grophus

Spår efter grophus i marken.

Minns ni alla grophus som arkeologerna hittade spår efter på boplatsen väster om Vattholmavägen?

Sammanlagt upptäcktes nästan 40 stycken, och nu är arkeologerna Maria Lingström och Ann Lindqvist i full färd med att analysera dessa märkliga hus.

Det handlar alltså om byggnader som består av en nedgrävning i marken, oftast cirka 3 x 3 meter stor. Schaktets kanter har tjänat som väggar i huset, och stolpar har vanligtvis burit upp ett tak. Men inte alltid!

- Vissa av grophusen består bara av nedgrävningar, andra av nedgrävningar i kombination med stolphål. I vissa fall kan man också se spår av störar som fungerat som ett slags ytter- och/eller innervägg. Några rester efter tak har vi inte kunnat se, även om vi utgår ifrån att de funnits, säger Maria Lingström.

Något man vill få reda på är naturligtvis grophusens funktion. Har de varit tillfälliga husrum när man samlades i Gamla Uppsala under Distingsmarknaden, eller under de religiösa ceremonier som sägs ha ägt rum där under järnåldern? Har slavar hållit till där?

- Det är jättespännande! Grophusen släpper inte ifrån sig så mycket information, men vi har en del ledtrådar. Vissa av grophusen har klar verkstadsanknytning där vi ser spår efter metallhantverk och pärltillverkning. Men de flesta kanske har varit multifunktionella och fungerat både som verkstad och bostad. Man kan se att vissa av grophusen byggts om och använts under lång tid. Det finns flera tidshorisonter i kulturlagren, så man ser att det är olika brukningsfaser, säger Maria.

I vissa fall kan man ana ”inredningen” i grophusen. Ett mellanrum mellan stör- eller stolphålen visar var ingången varit, i ett fåtal av husen finns väggbänkar och spår efter en eldstad.

- Vi försöker snäva in dateringarna, bland annat utifrån de fynd som gjorts i grophusen. Tyvärr är det så att den keramik som hittas i golvlagren oftast har en bred datering, från 550-1050 e.Kr., så det ger ju ingen närmare datering. Men det finns också undantag, exempelvis en typ av rysk-baltisk keramik som kan dateras från 950-1050. Vi hoppas få hjälp av makroanalyserna, det vill säga de prover som gjorts på vegetabiliska rester som exempelvis sädeskorn. På dem kan man göra kol-fjorton-analyser och få reda på hur gamla de är, menar Maria.

Något som förbryllat arkeologerna är att likarmade spännen (dräktspännen som kvinnor bar) hittats i fyllningsmassorna i tre-fyra grophus som hittats vid undersökningarna.

- Det kan vara ett stängningsoffer. Kanske är det den kvinna som hade kontroll över huset som lagt ner sitt spänne när huset slutade att användas? Vi tycker att det här är värt att följa upp och ska titta på om det finns några skandinaviska paralleller, säger Maria.

Hur komplicerade lagren på boplatsområdet är framgår av bilden högst upp på den här sidan.

- På bilden ser vi tre grophus. Grophuset som är beläget mitt i bilden har en tydlig nedgrävning samt stolphål och störhål längs kanterna. Det är ca 7 kvadratmeter stort.

- Stolphålet i mitten av bilden är ett yngre stolphål, så det hör inte till grophuset.

- Uppe till höger i bild ser vi ett betydligt mindre grophus, som är nedgrävt runt ett markfast block. Detta grophus är äldre än det ovan beskrivna. Frågan är vilken funktion det markfasta blocket haft i grophuset.

Även till höger ser vi delar av ett grophus, berättar Maria.

 

 

 

 

Man som sitter intill stege vid en härd i ett grophus.
Rostigt likarmat spänne.