Bilden klarnar

Arkeolog framför dator samt plan över anläggningar.

Det råder febril aktivitet hos arkeologerna, trots att själva utgrävningen i Gamla Uppsala så gott som avslutats. Nu gäller det nämligen att tolka alla de kulturlager och anläggningar som grävts ut – dit hör bland annat brunnar, avfallslager, stolphål, hantverksytor, gravar och grophus.

Den som besökte utgrävningen kanske minns det virrvarr av hundratals stolphål som fanns väster och öster om Vattholmavägen? Stolphål är gropar i marken, där det stått stolpar som till exempel burit upp tak. Alla dessa stolphål ska nu kopplas till specifika hus…

- Även avfallshantering och spår efter hantverk hjälper oss att återskapa olika händelser som ägt rum på platsen. Kulturlagren strävade vi efter att tolka redan i fält, men ibland var det svårt eftersom vi fick gräva ut anläggningar och lager som hörde ihop vid flera olika tillfällen, berättar Anton.

Anledningen till utgrävningen är ju att Trafikverket ska bygga ett nytt järnvägsspår genom Gamla Uppsala. Och det gick inte att bara bana av och undersöka det 70 000 kvadratmeter stora området på en gång. Lekplatser skulle flyttas, vägar brytas upp och ibland var kablar i vägen för arkeologernas arbete.

- Av logistiska skäl fick vi därför undersöka sammanhängande kulturlager i olika omgångar. Ett exempel på det är ett kultiskt område som vi grävde ut vid flera tillfällen, som först nu visat sig höra ihop. På den ytan hittade vi den stora nyckeln hösten 2012. I närheten fann vi året därpå ett ställe där man deponerat flera amulettringar. Precis bredvid upptäcktes en härd där man bränt ett helt lamm – förmodligen är det ett förbränningsoffer. Den här begränsade ytan hade alltså en klart rituell prägel. Det är väldigt spännande, säger Anton.

Under hela vintern och våren har Anton suttit framför datorn, där alla uppgifter från utgrävningen finns samlade i en databas.

- Där kan saker och ting sorteras på ett smidigt sätt. Databasen kan ju inte ersätta den mänskliga hjärnan, utan kan mer ses som ett redskap som hjälper oss få svar på våra frågor, menar Anton.

- I databasen registreras och beskrivs kulturlagren och anläggningarna. Sedan görs en analys där vi lyfter fram enskilda anläggningar och parametrar för att identifiera bland annat byggnader och aktivitetsytor. Ett lager kan vara från ett hus som raserats, ett annat kan höra till en matlagningsyta. Det är mycket data, säger Anton.

Själva tolkningsarbetet beskriver Anton som ett växelspel – han studerar olika mindre beståndsdelar och ”backar” sedan för att se helheten. Men han betonar också att arkeologerna inte kan jobba utan andra specialister.

 - Vi är bland annat beroende av osteologerna för våra tolkningar, och de är i sin tur beroende av våra kunskaper för att förstå benens kontextuella och kronologiska tillhörighet. Vi kan inte jobba utan varandra.

Anton poängterar även hur viktigt det är att arbeta strukturerat och metodiskt men även kreativt. Man måste ha en stabil grund att stå på, annars håller varken analyser eller tolkningar. Samtidigt måste man våga tänka nytt.

- Vi är inte ute efter att bekräfta gamla sanningar. Vi har olika frågeställningar som vi vill testa och sedan får vi se var vi hamnar, avslutar Anton.  

Arkeologer arbetar i ett schakt.
Amulettring av järn.