Avtryck ger intryck

Tyg och snöre från förr
Liten lerbit med rutigt avtryck efter tyg och märke efter snöre.

Visste du att forntida keramik kan avslöja gamla begravningsritualer? Det menar vår expert Ole Stilborg som tittat närmare på den förhistoriska keramik som hittats bland gravar och hus i Gamla Uppsala.

Men innan vi går in på hans funderingar kommer först lite grundläggande fakta om fynden. Sammanlagt har 45,3 kilo förhistorisk keramik tagits om hand, som hört till minst 243 olika kärl. Den övervägande delen har hittats i gravarna.

Ole, vad har du undersökt?

- Det är två olika typer av keramik, dels fragment av kärl, dels den tekniska keramiken, det vill säga bland annat deglar och gjutformar, som använts av gjutare.

Från vilken tid kommer keramiken?

- Allra äldsta keramiken är en bit av ett rabbat kärl från bronsåldern, som hittades på boplatsen i Solhem. Från boplatsen och gravfältet i de centrala delarna av Gamla Uppsala är de äldsta fynden från folkvandringstid – men det rör sig bara om ett par skärvor. Det mesta av den förhistoriska keramiken är från vendeltid och vikingatid.

Var är den tillverkad?

- Till största delen är keramiken lokalt tillverkad av Fyrislera. Vissa kärl är fint gjorda, de har jämn tjocklek, är polerade och har symmetrisk form – det har krävt tid att göra dessa. De är tillverkade av krukmakare som arbetar i en tradition med rötter i äldre järnålder.

- Sedan har vi andra kärl som är snabbt och slarvigt gjorda. Det kan vara någon hantverkare som tänkt ”jag kan tjäna pengar som krukmakare, jag hittar på själv hur man gör”. Det har varit deras affärsidé.

Vilka olika sorters keramik har du funnit?

- I gravarna dominerar den så kallade AIV-keramiken - hushållskärl från vikingatiden. Av den kavalettformade östersjökeramiken finns i princip ingenting i gravarna och lite på boplatsen.

Finns det några skärvor som skiljer ut sig?

- Ja, fyra skärvor från gravfältet och boplatsen har en enkel nageldekoration. I Birka finns två brandgravar från 900-talet som har kärl med liknande dekoration. Då har vi en koppling mellan Gamla Uppsala och Birka! Troligtvis är de tillverkade av en krukmakare i Gamla Uppsala.

Har du hittat någon utländsk keramik?

- På gravfältet finns fragment av AIII-keramik, som är avvikande och ser mycket annorlunda ut. Keramiken har paralleller i Finland och är inte ovanlig i Uppland.

Vad kan du säga om den tekniska keramiken?

- Den tekniska keramiken som använts i samband med gjuteri skiljer sig åt från hushållskeramiken. Man har använt en annan typ av lera, med stort innehåll av kvartsrik finsand. Det var viktigt att deglarna inte kollapsade när man tog i dem med tång.

Men du har hittat ett intressant undantag?

- Det är ett fragment av ytterhöljet till en gjutform, tillverkad av samma sorts lera som när man tillverkade kärl. På fragmentet syns ett tydligt avtryck av textil och ett snöre. Ytterhöljet har en gång hållit ihop de två tyginpackade och sammansnörda formhalvorna. Sådana här tydliga textilavtryck på en gjutform har jag sett en gång förut, i Jönköping. Men det är ännu ett stort frågetecken vad det kan vara för något.

Och så har du upptäckt fragment av ett avvikande kärl som kan kopplas samman med hantverk?

- Keramiken brukar vara magrad med krossad bergart, men i Gamla Uppsala finns ett undantag där man magrat med träkol. Dendrologen Hans Linderson vid Lunds universitet har sett bitar av lövträd, gran och annat växtmaterial.

- Magrar man med träkol eller växtdelar blir kärlet lättare, vilket kan vara en praktisk fördel. Så har man gjort i tusentals år i olika kulturer, den tidigaste keramiken i Kina var växtmagrad.

Var det vanligt att just smeder använde annorlunda magring i sin keramik?

- Det finns flera udda exempel som alla är kopplade till metallhantverk, till exempel att man har magrat med krossad malm utan att det har någon praktisk funktion. Kärlen blir bara tyngre än vanligt.

- Från Småland finns två fyndplatser där man krossat det förglasade lerfodret i ässjan, eller en bit ugnsvägg, och använt som magring.

- I Uppåkra finns exempel på hur man magrat med krossade ben. Ben var bra bränsle, särskilt när man vill komma upp i höga temperaturer i smedjan. Det verkar handla om att man knutit kärlen till smidet genom att magra leran med vanligt avfall i smedjan.

Slutligen – du har även anat forntida begravningsceremonier när du undersökt kärlen. Berätta!

- På gravfälten tycker jag mig mest se likadana runda stensättningar – men när man tittar på fyndinnehållet i de vikingatida gravarna ser man variationer. Här är det personliga preferenser och familjetraditioner som styrt. Det handlar om familjernas sätt att bearbeta sin sorg, det är gamla järnålderstraditioner som levt kvar in i vikingatiden.

- I gravarna består inte all keramik av själva urnan. Ta till exempel grav 589, där jag hittade rester av fem fina kärl, av bra kvalitet. Ett kärl verkar ha använts som urna. Skärvor från tre andra kärl var sekundärt brända; det betyder att just dessa fragment legat på eller intill likbålet där det var som varmast och oxiderats. Men eftersom inte alla skärvor oxiderats, verkar det som om kärlen slagits sönder under själva begravningsceremonin, innan de hamnade vid likbålet.

- När man diskuterar likbränning hamnar man ofta i Indien. Där finns traditioner där den äldste sonen går runt likbålet med ett kärl mjölk på huvudet och skvalpar ut mjölken avsiktligt. När det är nästan tomt faller det av huvudet och går sönder. Skärvorna ligger då kvar intill likbålet och kan bli sekundärt brända.

- Det här är mycket spännande och något som jag skulle vilja gräva mer i! Det är helt klart komplexa traditioner som ligger bakom begravningsceremonierna i Gamla Uppsala, och som vi kan se spår av i keramiken.      

Keramik med två snedställda streck som dekor.
Ritning av mynningen på ett kärl, med nageldekor.