Massor av vendeltida pärlor

Pärlor av glas, brons och ben/horn.

Minns du brandgravarna som undersöktes i svackan bakom brandstationen? Åtta meter sydost om dessa har Anton Seiler grävt ut en grav med fint innehåll.

- Graven bestod av en enkel stenpackning som var snyggt anlagd. Man hade lagt större stenar i en krets i mitten, med mindre stenar runt omkring, säger Anton.

Under stenarna, i brandlagret, låg brända ben efter såväl människa, som hund och häst. Här hittades också en sländtrissa gjord av ledkula från ett djur och bitar av en ornerad kam.

- Keramikkärlet som stod i brandlagret var antingen av hemsk kvalitet eller så har bevarandeförhållandena varit dåliga. De enda skärvorna som inte smulades sönder vid beröring var från mynningen och botten, berättar Anton.

Pärlor en masse

Den stora mängden pärlor var kanske det mest iögonfallande i graven.

- Vi hittade ett hundratal pärlor, många av dem var ogenomskinliga av så kallat opakt glas. De flesta var röda, några kanske orange – en enda pärla var gul, berättar Anton.

Bland pärlorna fanns också några som var gjorda av kopparlegering, så kallade bronsspiralpärlor.

- Ett par andra var facetterade och tillverkade av ben eller horn. Jag hittade också en liten platta med hål i och två fint utformade ringar av kopparlegering. Det är möjligt att de hört till pärlspridaren, en del av kvinnornas smyckesuppsättning som fördelade pärlorna, säger Anton.

Anton menar att det enda som saknades i denna vendeltida grav var något snyggt spänne, kanske ett fyrpasspänne eller ett hästformat spänne.

- Lite synd, det hade gjort mig extra glad eftersom vendeltida smycken är så eleganta! Under vikingatiden händer något konstigt, mycket blir överdrivet stort, nästan groteskt, med ornamentik som inte når samma konstnärliga höjder. Men det är väl en smakfråga, säger Anton med ett skratt.

Datering med typologi

Graven kan dateras till 600-tal, utifrån sammansättningen av pärlorna och kammen. Att följa hur föremål utvecklas under århundradenas lopp kallas för typologi. Anton framhåller hur mycket arkeologen Bo Petrés avhandling har betytt när det gäller datering av gravar.

- Han har gjort en jättebra typologi med kammar och pärlor från yngre folkvandringstid till slutet av vendeltid. Pärlorna från den aktuella graven kan till exempel placeras i hans pärlhorisont P4 från 600-talet. Det var ett pionjärarbete som har gett stor grundläggande kunskap. Inget om sagt om den teoretiskt inriktade delen av vår disciplin, men arkeologi som bygger på genuina studier av källmaterialet är något som tilltalar mig väldigt mycket. Med utgångspunkt i sina noggranna fyndgenomgångar har Bo Petré kunnat studera bland annat rituella handlingar, familjestrukturer och demografi på Lovö i Mälaren under mellersta och yngre järnålder, säger Anton.

Bo Petrés arbete har inspirerat många, inte minst Anton själv, som ägnat en stor del av sin forskargärning åt just vendeltiden. Hans avhandling ”I skuggan av båtgravarna” handlar om samhället och landskapet i Vendel, ungefär fyra mil norr om Gamla Uppsala. Det är just Vendel som gett namn åt vendeltiden.

Här begravdes stormännen med stor pompa och ståt i båtar, tillsammans med fina gravgåvor som jakthundar, dryckesbägare, spelpjäser och vapenutrustningar. I sin avhandling ger Anton en bild av hur vendelbygden koloniserades, hur stormännen och deras familjer bodde och försörjde sig och hur samhället var organiserat under yngre järnålder. Hans studie påminner på sätt och vis om utgrävningen i Gamla Uppsala - i skuggan av kungshögarna!             

Stensättning.
Brända ben ocn urna intill stenar.