Ola benar ut fynden

Man med ben.

Det har dykt upp en hel del djurben i Gamla Uppsala, som hör till alltifrån skogsduva och svin till strömming.

Osteologen Ola Magnell går igenom det omkring 350 kilo tunga benmaterialet och så småningom kommer han att dra kloka slutsatser utifrån resultaten: Vad hade man för boskapsbestånd? Hur gamla var kreaturen när de slaktades? Har hästarna lidit av några sjukdomar? Varför ligger det människoben i en av brunnarna? Ja, det är bara några av frågorna som Ola hoppas få svar på.

Än är inga sammanställningar klara, men det kan vara kul att få en inblick i vad som händer.

Ola, vad jobbar du med just nu?

- Jag håller på att analysera benmaterial från ett avfallslager vid Storgården och har redan undersökt ben från några av grophusen. Jag har också tittat på materialet från en brunn där vi fann människoben och gårdsläget vid GUSK-ladan där man bland annat hittade stora delar av en häst i en brunn.

Kan du nämna några exempel på hur Gamla Uppsala skiljer ut sig från andra samtida boplatser?

- Vid GUSK-ladan, där det funnits ett gårdsläge med långhus och smedja påträffades rätt så mycket häst, jämfört med andra vikingatida boplatser. Bland annat hade man deponerat en hästhals och ett bakben av häst i en brunn där. Det här kan antyda att de som bodde här hade högre status och råd med fler hästar jämfört med andra ställen.

Vad kan man säga om hästbenen som hittades under Sivs väg?

- De är medeltida och skiljde ut sig eftersom man styckat kadavren i ovanligt stora stycken, det var större bitar av kotrader och revben som man kan passa ihop. Hästar är inget vanligt slaktdjur och här kan man se skillnad på hur man hanterat dem, jämfört med kor där kotraden vanligen styckats upp i lagom ”kotletter”. Den grova styckningen av hästarna har troligen snarast att göra med att hantering av kadaver, men detta skall undersökas närmare senare.

Finns det något att säga om fiskmaterialet?

- Om man jämför med den närbelägna Bredåkersboplatsen, som är äldre än bosättningen i Gamla Uppsala, så kan man se att man förutom gädda, abborre och karpfisk som braxen också ätit strömming. Kusten ligger ju inte så långt bort. Det här kan tyda på att nya handelsvägar tas i bruk.

Har man ätit fågel också?

- Vi har funnit ben från främst tamhöns och gäss, men även skogsduva, trana, mås, stare, skata, kråka och duvhök. Men det betyder inte att man ätit alla dessa, en katt kan ha varit framme. Ibland kan man se skärsår på fågelben, men ofta när man tillagar och äter fågel så drar man ju i benen för att få bort köttet. Ett märkligt fynd av fågelben gjordes i grophuset vid fundamentsraden – där låg det fågelvingar från flera fåglar. Man kan fundera på vad de gör där, säger Ola.

Apropå fundamenten, där har det väl påträffats en hel del ben?- 

Där bevaringsförhållandena har varit gynnsamma utmed raden av gropar har vi hittat en hel del ben. Det är spännande eftersom många av benen är kraniebitar från häst och nöt, vilka kanske har haft ett symbolvärde och som ofta förekommer i samband med offerdepositioner från järnåldern. Det är ju en stor variation på vad de lagt ner för djur, till exempel en hel bränd gris som slaktades i två-årsåldern och en liten hundvalp. Förmodligen har djuren blivit deponerade vid någon rit, antingen när fundamenten byggdes eller när man slutade att använda dem. En del andra ben som påträffas i fundamentsgroparna tycks snarare vara måltidsrester.

Har du noterat något spännande med benen från grophusen, söder om Storgården?

- De svintänder som hittats där visar att en del av svinen varit utsatta för någon form av påfrestning, kanske på grund av svält eller sjukdom. Det är en komplicerad process när tänder utvecklas, och inträffar en störning bildas en rand på tänderna – det kan man se på människor också. Kanske har svinen varit utsatta för en hård vinter utan mycket att äta? Det verkar också som att de slaktat svinen ovanligt tidigt, det vanliga under järnålder och medeltid är att man väntade med slakt tills de var 1 ½ - 2 år gamla. Kanske saknas svinen från denna åldersgrupp för att dessa har slaktats och ätits på någon annan plats? Kanske uppe på kungsgårdsplatåerna?

- I en av brunnarna vid Storgården låg det människoben, hur har de hamnat där?

- Jag har faktiskt ingen riktigt bra förklaring, utan det finns flera tänkbara förklaringar.14C-dateringen visar att lårbenet från människa är samtida med övrigt avfall från brunnen och alltså inte från någon äldre söndergrävd grav. Förekomsten av gnagmärken från hund visar även på att benet legat framme och att det kommer från en person som inte har fått en ordentlig begravning. Kanske har en hund varit på någon avrättningsplats eller grävt upp en grav och har tagit med sig benet till gården. Sedan har man slängt det i brunnen. I andra lager finns det mer människoben i form av bland annat skalltak, så det kan ju inte uteslutas att kvarlevorna utgör rester efter en massaker. Det är ju en våldsam tid med maktkamp och konflikt om herraväldet i Gamla Uppsala. Sedan så har ju människoben inom de flesta kulturer ansetts ha magiska krafter och kan ha använts i olika ritualer. Som det ser ut nu så är människobenet öppet för högst olika tolkningar.

Hittade du något mer spännande i samma brunn?

- När brunnen slutade att användas under sen vikingatid/tidig medeltid fyllde man ut den med större ben från slaktade djur. Främst nötkreatur och häst. Djuren har varit äldre, förmodligen gamla uttjänta riddjur, mjölkdjur och dragdjur.

Har du något drömfynd?

Det skulle vara något helt oväntat. Så att man frågar sig ”vad gör det här benet här”? Är det möjligt? Som kanske ben från en tiger eller en panda i Gamla Uppsala. Det är mina döttrars favoritdjur och de frågar ibland ifall jag hittar några ben från dessa djur, så det hade varit kul att en dag komma hemma och berätta att jag idag har hittat ett tiger- eller pandaben.

Till sist, vad händer nu?

Snart ska jag börja analysera djurbenen från området söder om Storgården där vi hittade flera grophus. Jag ska undersöka ifall det finns någon form av specialisering i detta område när det gäller djurhållning och hantverk av animalieprodukter som skinn, ben och horn med mera. Vi kommer att bli klara med de osteologiska analyserna under 2014. Jag säger vi, för jag analyserar inte benen helt själv utan tillsammans med mina kollegor Emma Sjöling och Sofia Prata. Resultaten kommer att publiceras i den vetenskapliga rapporten som kommer ut 2017.