Lena har fört utgrävningen i hamn

Lena Beronius-Jörpeland

Utgrävningen i Gamla Uppsala är i stort sett över. 70 000 kvadratmeter har undersökts, ett hundratal byggnader och gravar har grävts ut, brunnar och kultplatser har upptäckts och ett helt stolpmonument har kommit i dagen – som dessutom väckt världssensation!

Projektledare för denna gigantiska undersökning har arkeologen Lena Beronius-Jörpeland varit.

Lena, kändes det speciellt att få vara projektledare just här?

- Ja, visst är det speciellt att arbeta med platser som är kända både i samtiden och i den dåtida samtiden! Det gäller särskilt Gamla Uppsala eftersom platsen var betydelsefull under en så lång tidsperiod. Om den gamla miljön är bevarad, som är fallet i Gamla Uppsala, så ger ju det en extra dimension.

- Det är en fantastisk plats med särskild stämning! Gamla Uppsala är unikt på det sättet. Man har respekterat kungshögarna och området kring kyrkan under så lång tid. Det är ju egentligen först på 1920- och 1930-talen som vissa förändringar sker när egnahemsområdet byggs. Men för oss som arbetar med den östra delen är det spännande att det finns kvar mycket av Gamla Uppsala under mark. Platsen är så oerhört mycket mer än kungshögar, husplatåer och kyrkan.

- Det är också väldigt givande att arbeta med tidsperioder som inte är så väl kända i andra sammanhang, som vendeltiden, vikingatiden eller den äldre medeltiden. Dessa tidsperioder känner vi ju främst till utifrån undersökta gravar och platser som Birka och Sigtuna, våra tidiga städer. Men hur stora kungsgårdar har sett ut och fungerat under dessa tidsepoker är fortfarande ett relativt nytt forskningsfält i Mellansverige. Mycket händer just nu inom arkeologin. Och mycket av det vi kommer att presentera blir ny kunskap.

Blev du inte lite skräckslagen när du fick uppdraget, det är ju så stort?

- Ja, det är en mycket stor utgrävning och ett omfattande arkeologiskt projekt, både vetenskapligt och ekonomiskt. Men skräck... nä, det har jag aldrig känt! Jag har arbetat som projektledare i många år, med flera stora projekt. Jag är trygg med att mina medarbetare är erfarna, och det arkeologiska arbetet är en process som inte skiljer Gamla Uppsala från andra stora utgrävningar. Skillnaden är att vi i det här projektet arbetar med många olika specialister och att materialet är så stort att varje moment kräver en detaljerad planläggning och egen tidsplanering.

- Stora projekt blir också givande i och med att den vetenskapliga ambitionen i projekten ofta är hög, vilket i sin tur gör att det är möjligt att involvera specialister i många delar av analysarbetet. Vi har också en fast projektgrupp- tio arkeologer - som utgör basen i det arkeologiska arbetet. Vi är således många som delar på, men också bidrar till arbetet både med arkeologisk erfarenhet och vetenskapliga insikter. Det är en stor tillgång! Till projektet har vi också två resurspersoner och en stor referensgrupp. Det är endast i större projekt som det är möjligt med denna typ av stöd.

- Det finns en gåta som har blivit ett talesätt ”Konsten att äta en elefant” som jag tycker är så bra, det är i högsta grad  användbart på Gamla Uppsala: Man kan inte äta en elefant i en tugga. Så det gör inte jag! Jag tar en eller ett par saker i taget och avvaktar med det som ligger längre fram i tidsplaneringen. Det går inte att arbeta med alla delar samtidigt, särskilt när projektet fortlöper till januari 2017.

- Den största utmaningen för oss är att se Gamla Uppsala med nya ögon. Och det är verkligen inte lätt på en plats som har en så stark förankring i forskningen...

Om du fick välja tre föremål som du känner extra mycket för?

- Jag kan inte välja! Två konstnärligt fantastiska föremål är ormhuvudet och lemuren. Men runblecket som någon har haft som skydd mot onda krafter är en direktlänk till människorna i Gamla Uppsala.

Och om du skulle välja ut de intressantaste anläggningarna?

- Stolpmonumentet är ett givet svar! Det var ju helt oväntat att det blev så långa strukturer i landskapet. Och att det fanns bevarade trärester, 1500 år gamla i flera av fundamenten! Många vet ju att organiskt material, trä och läder bara bevaras i särskilt gynnsamma förhållanden. Det är svårt att välja ut några särskilda anläggningar i övrigt. Våra gamla väglämningar som har synts som hjulspår är spännande, många av gravarna likaså och också alla forntida markarbeten som vi har spår efter. Grophusen är intressanta… ja det går inte att välja!

Hur känns det när du blickar tillbaka?

- Jag är jättenöjd med utgrävningarna! Jag tycker vi har gjort ett fantastiskt bra arbete! Vi har lagt ned stor möda på att formulera övergripande frågeställningar som hela projektgruppen arbetar med, vi har också diskuterat igenom gemensamma synsätt och dokumentationsprinciper och det är A och O för att materialet ska bli jämförbart och möjligt att analysera i ett längre övergripande perspektiv. Arbetet har flutit på bra också tack vare Trafikverket och Veidekke som har tagit hänsyn till vårt arbete. Nu när vi är klara med fältarbetet känns det lite sorgligt förstås. Vi har haft fältkontoret i Trafikverkets villa under nästan två år och dessa två år har försvunnit med blixtens hastighet!           

- Vad händer nu?

De arkeologiska analyserna är en del av en lång process som börjar med grundregistrering av materialet. Fynd och stratigrafiska objekt (lager och konstruktioner) registreras i en databas. Nästa steg är att föra samman enskilda stratigrafiska objekt till övergripande objekt- konstruktioner, exempelvis ett hus eller en grav. Parallellt med det arkeologiska arbetet gör våra specialister analyser; arkeobotanikerna, osteologerna, metallurgerna och andra.

- Fyndmaterialet kommer att behandlas särskilt och en stor del av metallfynden är inlämnade för konservering. Vi lämnar också in prover för 14C-datering så att olika företeelser kan tidfästas. När dessa analyser är färdiga kommer den informationen att fogas till de övergripande objekten, och den arkeologiska analysen kan fördjupas ytterligare. Förhoppningsvis kommer vi då att kunna berätta händelseförlopp när husen och gravarna uppförs, används och raseras. När brunnarna är i bruk och när de fylls igen. Men också vilka funktioner husen haft och så vidare. Detta material kommer vi sedan att ställa i relation till projektets övergripande teman och frågeställningar, säger Lena Beronius-Jörpeland.

Även om utgrävningen nu i stort sett är över, kommer vi att fortsätta att rapportera om analysarbetet här på hemsidan. För som sagt var, projektet är inte slut förrän 2017!

Tre arkeologiska fynd: ormhuvud, djur av bron och ärgat runbleck.
Två arkeologer jublar vid målskylt.