Grophus överlagrar fundament

en arkeolog står med hacka i handen i ett rektangulärt schakt.

Grophus har vi hittat många av i Gamla Uppsala, men det som Tomas Westberg undersöker just nu är lite speciellt. Inte minst på grund av placeringen i förhållande till ett av våra stenfundament.

- Grophuset är stort och djupt och påminner om de största grophusen som grävdes ut vid veterinärvillan, några hundra meter söderut. I kanten av grophuset finns en uppbyggd bänk av lera, som har använts som en väggbänk för att sitta eller ställa saker på, säger Tomas.

Det finns många lager av igenfyllnad i huset – det vill säga, man har fyllt igen grophuset med jord vid flera tillfällen – och det bildar en komplex stratigrafi. Överst i lagret hittades till exempel en skärva rödgods från medeltiden.

- Nedgrävningen för grophuset verkar ha återanvänts flera gånger. Jag har hittat koncentrationer av bränd lera som är rester av en ugnsliknande anläggning som legat i ett av de yngre grophusen, menar Tomas.

I grophuset fanns också flera stora stenar.

- Stenarna har troligen varit portalstenar i ugnsanläggningen, men de kan sekundärt ha fungerat som stöd för en vävstol eller helt enkelt som sittplats, säger Tomas.

I grophuset har flera fynd gjorts, bland annat vikingatida keramik, en isbrodd från vendeltid/vikingatid och ett föremål av bärnsten som kan vara en pärla eller en spelpjäs.

Men det kanske mest intressanta är att grophuset överlagrar och skär ett av fundamenten. Om grophuset är från vikingatiden, betyder det att fundamentet spelat ut sin roll vid den tiden?

- Fundamentet har helt klart spelat ut sin roll när grophuset anläggs, eftersom det då redan varit igenfyllt och stolpen avlägsnad. Men man kan inte vara helt säker på att grophuset är konstruerat i vikingatid. Vi har inga fynd från golvlagren, bara från igenfyllnadslagren. Dock indikerar den samlade fyndbilden från dessa att ligga i vikingatid, vilket således ger detta som yngsta datering, säger Tomas Westberg.  

Påse med fragment av små bärnstenar.