Före storhetstiden

Boplats ger ledtrådar
Arkeologer undersöker boplats.

Från 600-talet e. Kr och framåt var Gamla Uppsala ett tättbebyggt samhälle, en centralplats där hantverkare och handelsmän vistades, där rättvisa skipades och religiösa ceremonier ägde rum.

Nu har arkeologerna undersökt en boplats där Gamla Uppsalabor bodde före platsens blomstringstid. Det är en forntida pusselbit som förhoppningsvis ska hjälpa till att ge en bild av hur centralplatsen så småningom växer fram.

Intill skolan i Gamla Uppsala, öster om gravfältet, har man de senaste veckorna hittat fjorton hus.

- Det här är en viktig plats för vårt projekt, boplatsen ger en bild av hur Gamla Uppsala växte fram, säger arkeologen Anton Seiler.

Arkeologerna sitter utspridda på den torra lerjorden, någon går omkring med ett mätinstrument, en annan parar ihop rätt stolphål med rätt hus. För ett otränat öga ser det ut som ett virrvarr av mörka fläckar, gropar och härdar.

- Här dominerar huslämningar från romersk järnålder (0-375 e. Kr ) och folkvandringstid (375 – 550 e. Kr). De är med andra ord äldre än det hundratal byggnader som påträffades väster om Vattholmavägen förra året – dessa var mestadels från yngre folkvandringstid och framåt, berättar Anton.

Många av byggnaderna är orienterade med långsidorna i sydost-nordväst. Kanske finns det en praktisk funktion bakom detta, man var ute efter värme och sol.

- Det är ett fint boplatsläge på en platå som sluttar mot Samnans dalgång, ett intensivt utnyttjat ställe med lång kontinuitet. Husen överlagrar varandra, man har alltså byggt nya hus på samma ställe där de äldre stått, menar Anton.

Dessvärre är boplatser från denna tid ganska fyndfattiga.

- Vi har funnit lite keramik, brända och obrända ben, löpare och knacksten. Ett likarmat spänne kan ha legat i en grav på det närliggande gravfältet och hamnat här när man marken plöjts, säger Anton.

Utöver dessa fynd har järnföremål från yngre tid hittats.

- En del medeltida fynd har påträffats, till exempel ett beslag som kanske hör till en bok och finare beslag till kläder. Ett tunt mynt som hittats måste lämnas till konservering innan vi kan se hur gammalt det är. Men hur har de hamnat här? Genom äldre kartor vet vi att det gått en väg tvärs över platån. Har man tappat saker på vägen, eller finns det någon medeltida gård i närheten som vi inte känt till sedan tidigare?

- I ett område vid husen finns det många härdar, men vi vet inte om de hör till boplatsen eller till gravfältet som ligger precis intill. Fyra av härdarna ligger i bågform och till storlek och utseende ser de ut som dem som påträffades invid GUSK-ladan förra året. De daterades till förromersk järnålder, berättar Anton.

Man kan inte utesluta att en del av härdarna haft samma funktion som den som hittades under Vattholmavägen för ett par veckor sedan, där ett helt lamm bränts, kanske som ett offer till gudarna.

Boplatsen är en fortsättning på den bebyggelse som undersöktes förra sommaren. Med den hopräknat finns det ungefär 25 hus här. Men boplatsen har en gång varit större, man kan se att den fortsätter mot öster där arkeologernas schakt tar slut.

- Tillsammans med de boplatskomplex som hittats vid Samnan är denna boplats mycket viktigt för vår förståelse av Gamla Uppsalas historia, menar Anton Seiler.  

Keramikbitar på en plastpåse.
Arkeolog sitter i ett djupt stolphål.