Era ögon och öron

I allmänhetens tjänst!
En arkeolog intervjuar en kvinnlig informatör.

Genom en kupp har arkeologen Anton Seiler tillfälligt tagit över projektets hemsida:

- Med aldrig sinande nyfikenhet har hon intervjuat oss arkeologer och specialister åtskilliga gånger. Hon förmedlar våra resultat regelbundet och ser till att den intresserade allmänheten i princip kan följa våra undersökningar i realtid. Vi är väldigt stolta som har en så erfaren och duktig informatör i OKB-projektet. Mina damer och herrar, en varm applåd för Kristina Ekero Eriksson!

Vem är du och vad har du för bakgrund?

Jag började min bana som arkeolog, för rätt länge sedan. En dag när jag satt och sorterade ben med en dödskalle som enda sällskap gav jag upp. Jag älskar forntiden, men jag kände att jag inte var rätt person att vara ute i fält och gräva. Däremot ville jag förmedla historia, så jag började arbeta på Historiska museet. Sedan utbildade jag mig till journalist, jag skriver för populärhistoriska tidningar och och har gett ut några böcker, däribland Vikingaliv tillsammans med Dick Harrison. För drygt ett år sedan fick jag det här drömuppdraget. Tänk att få slippa gräva i försmäktande sol och hällande regn – men samtidigt få vara först med att höra alla resultaten!

Vad är din roll i projektet?

Jag är informatör och min huvudsakliga uppgift är att lägga ut nyheter om vad som händer på utgrävningen i Gamla Uppsala på vår hemsida. Samtidigt håller jag på att skriva en populärvetenskaplig bok om undersökningsresultaten, den kommer ut 2017 – samtidigt som den vetenskapliga rapporten. Jag har också kontakt med media så att de kan hjälpa till att sprida information om denna fantastiska undersökning. Jag har stött på journalister som tror att det här bara skulle vara något för lokalpressen, men det är ju riksnyheter som arkeologerna gräver fram!

Har du något speciellt förhållande till Gamla Uppsala sedan tidigare?

Mitt hjärta börjar alltid bulta extra mycket när jag ser kungshögarna. Det råder en ödesmättad stämning där som man nästan kan ta på. Första minnet av Gamla Uppsala är hur jag och min storebror rullar ner för en av högarna. När jag ser barn åka pulka där på vintern tycker jag att det är ett sådant bra sätt att umgås med järnåldern.

Vad har varit roligast att informera om hittills?

Absolut roligaste var när arkeologerna trodde att de hittat en völvastav, alltså ett magiskt redskap som vikingatida sierskor hade för att få kontakt med andevärlden. Jag blev eld och lågor. Alla blev det! Men sedan visade det sig att det förmodligen var skaftet på en speciell nyckel. Kanske har den gått till någon av hallbyggnaderna här, så den är långt ifrån ointressant trots antiklimaxet.

Och slutligen... vad är drömnyheten?

Jag tror tyvärr inte att vi kommer att hitta något gyllene tempel, som Adam av Bremen skriver om. Sina religiösa ceremonier höll de nog i någon av hallbyggnaderna i närheten av dagens kyrka. Men något annat som hör med dåtidens religion att göra vore kul. Något oväntat, som en gömma med både torshammare och kors liggande bredvid varandra.