Vad händer på grophusområdet?

Inte riktigt som vi trodde.
Arkeologer vid ett grophus

Vid Kungens besök i förra veckan fick han titta på ett mycket speciellt område där det finns en hel del grophus, från yngre järnålder (550 – 1050 e.Kr) - kanske så många som 30 stycken.  

I början av säsongen arbetade arkeologerna med en teori, om att denna yta skulle kunna ha varit ett bostadsområde, där de som besökte marknader, ting och religiösa högtider övernattade. 

Men nu verkar det som att arkeologerna ändrat uppfattning. Jonas Wikborg, som är biträdande projektledare förklarar varför: 

- Vid förundersökningen 2011 grävdes ett antal provschakt på området som är beläget på tomten till ett före detta trädgårdsmästeri. På tomten fanns då enorma träd, täta buskage, byggnader, staket, ledningar och annat som gjorde att endast begränsade ytor var åtkomliga.

– I de schakt som då gjordes hittades det i princip ett grophus i vardera, men däremot fick vi inte fram några koncentrationer av stolphål som kunde visa på förekomsten av stolpburna långhus. Utifrån detta faktum antog vi att området skulle ha hyst en omfattande och koncentrerad bebyggelse bestående av enbart grophus, säger Jonas Wikborg.  

Hur vanligt är det med grophusområden?

– Sådana har påträffats på andra centralplatser i Skandinavien och norra Tyskland och har där bland annat tolkats som tillfälliga bostäder i samband med tingsförhandlingar, religiösa ceremonier och marknader då ett stort antal människor från avlägsna platser har samlats under kortare perioder.

– Om vi skall tro skriftliga källor från medeltiden skulle Gamla Uppsala ha varit en sådan samlingsplats under järnåldern. Det skulle kunna jämföras med de norrländska kyrkbyarna som uppfördes under senare tid. De behövdes eftersom många hade så lång resa till sin sockenkyrka att man inte hann resa fram och tillbaka under en och samma dag, utan tvingades att övernatta på platsen.

Ett av grophusen har en stensatt ugn i ena hörnet. Här har man hittat en bit av en vävtyngd, som en gång sträckt varpen i en stående vävstol. Det tyder på att grophuset tjänat som vävstuga. Men nu har fler fynd kommit fram i samma hus?

- Ja, det finns också en mindre ugn mitt på ena långsidan. I fyndmaterialet från grophuset finns slagg och eventuella degelfragment som antyder att metallhantverk kan ha bedrivits på platsen. I ett av de grophus som undersöktes inför bygget av museet i Gamla Uppsala hittades spår efter bronshantverk. Någon regelrätt smedja för järnsmide har vi ännu inga belägg för, men det finns exempel på grophussmedjor från andra platser.  

På andra sidan Sivs väg, bara ett stenkast från grophusområdet, gräver arkeologerna en boplats från yngre järnålder och medeltid. De har hittat mängder av fynd. Varför gör inte ni det?

– Vi har en mycket omfattande bebyggelse, men fyndmaterialet består framförallt av djurben och keramik. Vi har också hittat delar av flera vridkvarnsstenar samt fyra brynen. En preliminär tolkning är att vi har spår efter en livsmedelsproducerande bondgård vars invånare inte tillhörde ledarskiktet på platsen.  

– Fyndmaterialet från boplatserna vid Storgården och intill GUSK-ladan vittnar om högre status. Detta sagt med viss reservation, för vi har fortfarande mycket kvar att undersöka. En annan skillnad är att vi inte har några bevarade kulturlager, det vill säga avfallslager, som kan vara mycket fyndrika. Det beror förmodligen på att vårt område har varit odlat under senare århundraden, medan marken på boplatsen vid Storgården inte varit odlad, utan hyst senare tiders gårdsbebyggelse.    

Utgrävningarna sker intill två vägar – Sivs väg och Vattholmavägen - fanns dessa här på järnåldern? Hur är dina hus orienterade mot dessa vägar?

– I likhet med den övriga bebyggelsen som framkommit under 2012 års undersökningar är byggnaderna orienterade i förhållande till dagens vägnät. Detta kan visa på att vägsträckningarna har anor från järnåldern. Detta gäller husen från vendel- och vikingatid (550 e. Kr – 1050 e. Kr) som alltså ligger parallellt eller vinkelrät mot vägarna.

– Byggnader från äldre järnålder som undersökts i Gamla Uppsala har inte denna riktning. Man kan således spekulera i om dagens vägsystem cementerats omkring år 600 e.Kr. Det ser ut som att bebyggelsen låg på vägens västra sida, medan gravfältet låg på vägens östra sida. Kanske låg de olika gårdarnas gravar mittemot respektive gårdsläge?    

Två arkeologer sitter på kanten till ett grophus.
En glaspärla från 700-talet funnen i ett igenväxt gammalt vattenhål.