Lydia - med skottkärran full av fynd. Foto: Anton Seiler

Arkeologen Lydia Eifert har verkligen vad man kan kalla nybörjartur. På utgrävningen i Gamla Uppsala har hon bara varit i tre veckor, men redan har hon lyckats göra flera fina fynd.  

Allt började när Lydia sattes att undersöka några anläggningar där Sivs väg tidigare gick fram.

- I ett stort stolphål hittade jag delar av kranier från häst och svin. De var inte kompletta, men det fanns stora och välbevarade delar kvar. När jag sedan fortsatte att gräva djupare fann jag en benkam i gropens kant, som troligen är från tidig medeltid, säger Lydia.

Men det slutar inte där.

- Ytterligare en bit längre ner i stolphålet påträffades något som ser ut som en spatel av horn eller ben. Den har gått av, så det är inte lätt att säga vad det är. Kanske hör den till en nål som man prytt håret eller kläderna med.

Hon fortsatte att undersöka stolphålet. Ännu längre ner låg en huggen sten.

- Jag kunde inte se någon ristning på den, men om det finns någon går den att upptäcka om man undersöker med släpljus, menar Lydia.

Dessutom fanns en del av själva stolpen kvar i stolphålet, så med hjälp av vedartsanalys kommer man att kunna se vilket träslag som använts.

Lydia fortsatte att undersöka en annan anläggning som låg i närheten.

- Den andra anläggningen var för grund för att vara ett stolphål, jag tolkar det som en förvaringsgrop eller en offerdepå. I den fann jag först en benkam och en sporre och lite längre ner små fragment av kopparlegering. Metallfragmenten kan vara resterna efter ett armband, säger Lydia.

Och till sist, i ett stolphål ungefär en halvmeter därifrån, hittade Lydia Eifert ytterligare en kam, just denna var försedd med ett upphängningshål.

Summa summarum, i tre anläggningar inom en radie av drygt en meter påträffades: Tre benkammar, en möjlig dräkt- eller hårprydnad, djurkranier, en bearbetad sten, en sporre och flera metallfragment.

- Jag hoppas att jag inte uppfyllt min kvot nu, utan fortsätter att göra fynd, säger Lydia med ett skratt.