Hur användes völvastaven?

Experten ger svar om vikingatida sejd
Bild på Neil Price.

Neil Price är professor vid University of Aberdeen och en av våra största kännare av vikingatida religion. Här svarar han på frågor om völvorna och deras magiska stavar.

I veckan hittades en völvastav i Gamla Uppsala. Vad tänkte du när du fick höra nyheten?

- Jag blev givetvis väldigt glad! Sådana fynd är ganska sällsynta. Ingen stav är den andra lik, och det är alltid spännande att få möjlighet att titta närmare på någonting, som kan ha varit så betydelsefullt inom det förkristna trossystemet. 

Tror du att staven ursprungligen legat i en grav?

- Det är svårt att säga i nuläget, men det finns ingenting som tyder på att det är ett gravfynd. De flesta stavar är faktiskt från kvinnogravar, men det finns också några få från boplatser eller lager som hittats i samband med kultiska byggnader, som till exempel den från Lilla Ullevi i Uppland.

Hur gammal tror du att den är?

De flesta sådana stavar är från 900-talet, främst dess mittersta del.

Vad kan man generellt säga om den kvinna som en gång ägt den - vilken status tror du hon hade?

- För det första så vet vi inte vem som ägt den, eller om det ens var en kvinna. Men det är som sagt just i kvinnogravar som man oftast hittar dessa föremål. Om det verkligen är en del av en så kallad völvastav, som jag tror (jag har hittills bara sett den på bild), då kan den ha tillhört en kvinna med ganska hög status.

- De isländska sagorna berättar ofta om dessa völur (som de heter på fornnordiska, men de hade andra namn också) som reste omkring i samhället och utövade olika ritualer av en typ som påminner mycket om det vi idag kallar för schamanism. Dessa kvinnor var betraktade med respekt, men också fruktan - på grund av de magiska krafter som de besatte. Man kan säga att de var en sorts vikingatida häxor, men ordet är ganska begränsat för att verkligen omfatta allt som de betydde i dåtidens samhälle.

Hur tror du att staven använts?

- Exakt hur den använts vet vi inte, men förmodligen som en del av en magisk ritual som heter sejd. Hon som skulle utöva sejden satt på en speciell plattform omringad av andra, främst kvinnor, som sjöng för att locka fram andarna. Sagorna berättar om de ovanliga kläder och redskap som völvan hade, och staven ingick i det hela på ett sätt som fortfarande är oklart.

Tror du, liksom den norske religionshistorikern Eldar Heide, att stavarna är symboliska spinnredskap?

- Ja, det gör jag, men man får vara noga med att konstatera att detta än så länge bara är en teori. Stavens ”topp”, det vill säga den del som nu har hittats i Gamla Uppsala, ser nästan exakt likadan ut som medeltida spinnsländor.

- Stavarna är gjorda av järn och är alldeles for tunga för att användas på riktigt, men det är möjligt att de symboliserar spinnsländor. Under sejdritualen skickade völvan ut sin ande för att uppnå olika mål, och länken mellan den och kroppen verkar ha visualiserats som en tråd. Staven kan ha används för att ’linda tillbaka’ denna själstråd och därmed återförena völvans ande med hennes kropp.

Vad betyder det här fyndet för tolkningen av Gamla Uppsala?

- Egentligen kommer det inte som någon överraskning att det kan ha funnits sådana trollkvinnor och riter här – det är nästan vad man skulle förvänta sig av Gamla Uppsala. Men det är ändå mycket kul att den hittats just här, säger arkeologen Neil Price.  

Vill du läsa mer om völvor och vikingatida magi så rekommenderas Neil Prices avhandling ”The Viking way - religion and war in late Iron Age Scandinavia”. 

Religionshistorikern Eldar Heides avhandling som bland annat handlar om magiska ”själstrådar” kan du ladda ner här