Hundkött åt hundarna

Alldaglig meny - med något osmakliga detaljer.
Matrester i form av djurben.

Menyn på boplatsen norr om Storgården var ganska alldaglig – men flera roliga detaljer har ändå dykt upp i benmaterialet, det vill säga bland matresterna.

– Benen vi hittat speglar vardagslivet i Gamla Uppsala under vikingatid och medeltid. Man har mest ätit nöt, får, get och svin, men också en del hästkött säger osteologen Ola Magnell.   

Ingenting tyder på att man jagat klövvilt (till exempel hjort och rådjur), pälsdjur eller vilda fåglar i någon större utsträckning. Men lite överraskningar bjöd i alla fall benresterna på. 

Tidigare har man till exempel inte hittat så mycket forntida fiskben i Gamla Uppsala, men nu kan fisket belysas ytterligare. 

Uppenbarligen fiskade man gädda, abborre och sutare, men fisk kom också långväga ifrån. 

– Kotor från strömming och torsk visar att den fraktats hit från kusten, säger Ola.

Spår efter hundar

På boplatsen påträffades också ben från hund, och de verkar ha varit ovanligt stora, ungefär som schäfrar. 

– De har troligen varit gårdvarar, som vaktade gården mot ovälkomna gäster. Tydligen har de fått samma slags mat som människorna. På djurbenen, alltså matavfallet, kan man se bitmärken från hundarnas tänder, säger Ola.

Det här kan tyckas underligt för nutida hundägare som vet att de inte bör få i sig fågel-, fläsk- och fårben.

– Det har man inte brytt sig ett dugg om, hundarna har ätit kycklingben, ja gått löst på allting. De har till och med ätit hundkött, säger Ola.

En del av benen bär också spår av magsyror, de har med andra ord slukats och åkt ut den naturliga vägen på hundarna. 

Hästar på tallriken

Även hästkött har legat på tallriken. Det är både ungdjur och gamla dragdjur i 15-20-årsåldern som man valt att slakta och sedan äta upp. 

Än är inte hästbenen daterade. Men om de skulle vara från kristen tid kan man fundera över om inte folket på boplatsen bröt mot en regel. För enligt kyrkan ansågs hästkött höra hedendomen till och sågs inte med blida ögon.

– Det har man i så fall struntat i, det har inte varit viktigt. I städerna kan vi se att man följt detta förbud, men inte på landsbygden. Där hade inte kyrkan samma kontroll, menar Ola. 

Förmodligen kokade man stor del av maten. Benen är styckade i lagom stora bitar som passar i grytan. 

- Man kan se att de har varit ute efter märgen, i dag sågar vi upp benen men på den här tiden tog man en yxa och högg upp dem. Därför är det mesta av matavfallet sönderslaget, säger Ola. 

Hundkäkar