Forntida katt

Hade förbrukat sina nio liv
Kattkäke med tre tänder kvar.

När arkeologen Jonas Wikborg stod och vattensållade häromdagen fann han en kattkäke bland all jord.

- Jorden med kattkäken låg ursprungligen i en större grop på samma område där vi grävde ut en mängd grophus, säger Jonas som tror att fyndet är från yngre järnålder.

Arkeologerna har hittat ytterligare ben från en katt i närheten.  

- De andra skelettdelarna efter en katt låg nedslängda i en brunn tillsammans med en mängd andra föremål som kan dateras till vikingatiden, säger Jonas.

Kanske hade man slutat hämta vatten i brunnen vid denna tid och använde den som avfallsgrop i stället?

Under vikingatiden börjar katter bli vanliga i Sverige, det var inte ovanligt att döda fick med sig en som gravgåva.

Äldsta kända katten i vårt land levde i Överbo i Västergötland på 100-talet e. Kr. Den påträffades i en grav och den döde hade även fått med sig vinthundar – även dem de äldsta i sitt slag. Även de andra gravgåvorna tyder på att det är en välbärgad person som begravts på detta vis med sina djur.

En annan forntida kattkändis är den som hittats på boplatsen Vallhagar på Gotland. Skelettet efter den låg i ett hus som brunnit upp. En teori är att katten blivit innebränd, en annan att man offrat den i samband med ett husbygge någon gång på 400-500-talen e. Kr.

Under medeltiden, då katten blivit allt vanligare, kan man se att en del gått ett sorgligt öde till mötes. På vissa skelett kan man nämligen se skärmärken, vilket kan tyda på att katterna föddes upp för pälsens skull.