Ett forntida barn

En barngrav bakom brandstationen väcker uppmärksamhet.
En barntand från gravfältet

På gravfältet bakom gamla brandstationen har fragment av ett barnskelett påträffats. Trots att barnadödligheten var så hög under forntiden, är det mycket ovanligt att arkeologerna hittar barngravar.

De flesta av gravarna på platsen tycks vara brandgravar, det vill säga att de avlidna kremerats på bål innan kvarlevorna lagts i en urna.    

Barngraven i fråga är från yngre järnålder och har bevarats väl eftersom den ursprungligen varit belägen i en svacka. När man långt senare började använda begravningsplatsen som åker, plöjdes gravhögarna bort och lade sig som ett skyddande jordtäcke över graven.

- Vi har hittat ett lager av brända ben i graven och två gravurnor av keramik, varav en var hel, säger arkeologen Malin Lucas.

Några barntänder som låg i anslutning till urnorna har väckt uppmärksamhet.

- Vanligtvis sprängs tandemaljen sönder vid kremeringen, men här har de permanenta tänderna inte brutit ut hos barnet, utan legat skyddat i käkbenet. Där har de ”växt till sig” bakom mjölktänderna, berättar Sofia Prata som är både arkeolog och osteolog – det vill säga benexpert.

En av tänderna är en framtand, och den kan avslöja hur gammalt barnet var när han eller hon dog.

- De flesta har fått alla sina framtänder när de är nio till tio år gamla. Än har ingen osteologisk analys av tänderna gjorts, men sannolikt var barnet mellan fyra och tio år när det dog, säger Sofia.

Det är för tidigt att säga om flera personer vilar i samma grav som barnet. En sak är i alla fall säker; flickan eller pojken fick sällskap av en hund.

- Bland benbitarna låg en falang från hund, det vill säga en led i hundtassen, säger Sofia.

Att barn så sällan hittas på forntida gravplatser kan ha sina skäl.

- Under vikingatid när det kristna gravskicket slår igenom med skelettgravar, ser man att det finns barngravar i rätt proportion till antalet vuxengravar. Vi vet att mellan tretti till sextio procent av ett nyfött barn aldrig fick bli vuxen, säger Sofia.

Men den stora mängden döda barn avspeglar sig inte i gravmaterialet under förkristen tid.

- Det kan bero på att arkeologer sällan får möjlighet att gräva ut hela gravfält, utan bara delar av dem. Man kanske helt enkelt har missat barngravarna. Eller såg begravningsritualen kanske annorlunda ut för barn än för vuxna?

- Därför är det extra intressant varför just detta barn begravdes här. En fråga är om hon eller han hade en särskild roll eller funktion eller om detta är en genomgående tradition gällande  barnbegravningar  i Gamla Uppsala. Det återstår att se, säger Sofia Prata.