Fest för "fint folk"

Alla serverades inte trana
Tranben från Storgården.

Ett påtagligt tecken på klasskillnader har upptäckts på boplatsen söder om Storgården. Det gäller skrovmål som åts någon gång under vikingatid och tidig medeltid.

- Att vi hittat ben från älg, rådjur och trana tyder på närvaro av personer med hög status i det dåtida samhället, säger osteologen Ola Magnell.

Hur vanligt är det att hitta vilt på boplatser från vikingatid/medeltid?

- Det är ovanligt. I städer utgör ben av vilt alltid en mycket liten andel, men även från bytomter är ben från vilda djur ovanliga. När man tidigare undersökt bytomter i Uppland, som är samtida med Storgården, är det främst ben av hare och räv som hittats. Högre förekomst av vilt, och då framför allt av klövvilt, påträffas främst i medeltida borgar vilka naturligtvis kan knytas till kungamakten eller frälset, berättar Ola.

Fick vem som helst jaga?

- De äldre landskapslagarna nedskrivna på 1200-talet visar att jakten var fri under tidig medeltid och det är först med Magnus Erikssons landslag från 1347 som detta förändras för allmogen. Högvilt, inkluderande rådjur, kronhjort och älg, skyddades och fick endast jagas av kungen och hans män. Undantaget var jakt på älg som var tillåten i Värmland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland.

- Den låga andelen av klövvilt i tidigmedeltida städer och bytomter i jämförelse med i borgar visar att jakt på dessa djur i praktiken var en aktivitet för samhällets övre skikt.

Hur var det med jakt under vikingatiden?

- Fynd av jakthundar och jaktfåglar med deras byten i rika gravar från yngre järnålder visar att jakt även under vikingatid var något utmärkande för aristokratin. Hur jakt kan ha gått till under vikingatid/tidig medeltid kan man se på Bökstastenen i Balingsta, Uppland. Där avbildas en ryttare med spjut, hundar och jaktfåglar som förföljer en älg. På stenen syns även en figur med pil och båge på skidor, säger Ola.

Hur ofta låg trana på tallriken?

- Trana är ett ovanligt fynd och har tidigare endast påträffats på ett fåtal medeltida platser. Under medeltiden betraktades trana som ett högvilt på kontinenten och återfinns ofta nämnt vid gästabud. Speciellt i England tycks trana har haft högt anseende som föda och uppskattades lika mycket som svan och påfågel vid överdådiga banketter.

- Från svensk medeltid är källorna mer sparsamma, men uppgifter finns om att trana levererats till kungahovet i Stockholm under 1500-talet. Trana förekommer även i rika gravar från yngre järnålder tillsammans med jaktfåglar och tyder på att dessa fåglar varit ett eftertraktat byte och jagats med jaktfåglar som pilgrimsfalk och duvhök, menar Ola.  

Smakade trana gott?

- Det var nog inte på kulinariska grunder som trana var ett eftertraktat byte. Att jakt på trana blev en herremansport berodde troligen på att den var skygg och svårfångad, säger Ola Magnell.  

Ola Magnel, en av projektets benexperter.