Ben på hjärnan

Döda ger liv åt historien
Osteolog i rutig skjorta med ben i handen.
Ola Magnell är en av våra tre osteologer, till honom vänder sig arkeologerna i Gamla Uppsala när de hittat brända eller obrända ben från djur.
 

Vad gör en osteolog på dagarna?  

- En animalosteolog är expert på djurben och undersöker vad det är för lämningar av djur som påträffas vid arkeologiska undersökningar. Djurben, som faktiskt ofta är det mest omfattande fyndmaterial som människor i förhistorien och medeltiden har lämnat efter sig, kan användas till att besvara en mängd olika frågor.

- En stor andel av de djurben som påträffas vid utgrävningar är matrester och visar alltså vad man ätit. Mat är som bekant en viktig del i den kulturella identiteten, både idag liksom för tusen år sedan. Man kan även se vilka kroppsdelar man använt sig av och hur man slaktat och tillagat sitt kött.  

Vad använder ni er av för material?

- Ben, tänder och horn från däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur och fiskar, det vill säga alla djur som har ett skelett. 

Användes djur mer än till bara mat?

– Olika delar av djuren som skinn, ull, ben och horn har varit viktiga råmaterial för produktion av allt möjligt som kläder och många olika typer av redskap. Förekomst av djurben, som exempelvis havsfisk i inlandet kan visa på handel. Djur i gravar och rituella depositioner kan också belysa djurens betydelse i religionen. Genom benen kan vi även studera själva djuren. Hur såg de ut, hur stora blev de, var djuren friska och hur tog man hand om dem?

Vad är, hittills, det mest intressanta som du upptäckt i Gamla Uppsala?  

- Intressant är fynden av älg, rådjur och trana inom ett begränsat område vid Storgården. Det visar att det bodde välbeställda här, eftersom klövvilt under medeltiden var förbehållet de högre stånden - och vanligen främst återfinns i borgar och kloster. Sedan så är ju fynden av hundar, katter och hästar som fått följa med sina ägare i gravarna extra rörande. 

- Men egentligen är det inte något enskilt fynd som är mest intressant, utan att undersökningar här ger möjlighet att jämföra hur kost och djurhållning har förändrats över tid i Gamla Uppsala. Vi kan till exempel se lokala skillnader mellan olika gårdslägen. Djurben från gravfältet samt depositioner i brunnar och hus visar också hur djur har använts i religionen, vid begravningar samt i samband med olika ritualer.  

Vilken är din mest intressanta upptäckt någonsin?

- Det var speciellt att undersöka 13 000 år gamla ben från ren och vildhäst, och upptäcka slaktspår och rester efter en jaktplats, från några av de tidigaste invandrarna i Skåne efter inlandsisen.

– Sedan så är jag väldigt förtjust i några svinbetar från järnåldersboplatsen Uppåkra i Skåne som tyder på kastrering. Tänderna visar att under första levnadsåret har beten bildats normalt för en galt, sedan har kastreringen orsakat en störning av emaljbildningen och beten har fått en rot som hos en sugga.  

– Djuren har sedan fått leva ett halvt år till och bli feta till höstslakten, då de slaktades. Detta är hittills speciellt för just denna plats och det tycks endast ha varit vissa svin som kastrerats på detta sätt. Det visar att man hanterat djuren olika på olika ställen. Även andra fynd som kan tolkas som medveten korsning med vildsvin tyder på att man ägnat sig åt svinavel i Uppåkra. Det fascinerande är att det är några små tänder som är 1500 år gamla som kan berätta allt detta för oss idag.

Hur blir man osteolog?

- Det blir man genom att studera historisk osteologi eller arkeoosteologi, som ämnet också kallas, vid Lunds universitet, Stockholms universitet eller Gotlands högskola. Och genom att undersöka, känna på, vrida på ben från olika djur igen och igen och igen. Det som är så fascinerande är att man aldrig blir fullärd. Varje dag upptäcker jag och lär mig något nytt om de fantastiska djuren och deras skelett trots att jag i över 14 års tid har hållit på med detta.  

Ett hästben.
Knäled från häst.