Östhögen undersöktes 1847 och är den största av högarna.
Olika tolkningar finns
beträffande datering. Arkeologen och professorn Sune Lindqvist (1887-1976)
hävdade att den är från runt år 500 e. Kr, eller tidigt 500 tal
(folkvandringstid), medan arkeologen John Ljungkvist menare att högen anlades
550 – 600 e. Kr (vendeltid).
Östhögen är ungefär nio
meter hög och den ovala formen mäter cirka 75 x 55 meter. I botten av högen
fanns ett stenröse som täckte en gravurna med brända ben.
Rester efter två personer
Vem är det då som begravts
här? En tolkning är att det är en dubbelgrav, med två individer. Den ena av
dessa var en pojke, som endast var 10 –14 år när han avled. I högen hittades
också rester efter en kvinna.
Att det inte går att
utläsa så mycket av det osteologiska materialet, beror dels på att kropparna
blivit kremerade – dels att större delen av benresterna återbegravdes i högen
efter utgrävningen.
Guld och glas
Eftersom man bränt de döda
på bål tillsammans med gravgåvorna, har fynden till stor del förstörts i den
starka hettan. Det som ändå gått att urskilja är bland annat:
·
- Pressbleck av brons, som
kan ha suttit på en hjälm av den typ som är känd från båtbegravningarna i
Vendel och Valsgärde
- Spelpjäser av ben
- Rester efter glasbägare
- En kam av ben
- En liten anka gjord av
ben, kanske har den en gång prytt toppen av en bennål
- Järnnitar som kanske
suttit i ett skrin eller i en kista
- Bryne att slipa kniven på
- Möjlig sminkpalett av sten
- Beslag som kan ha suttit
på dryckeshorn
- Tre guldföremål: ett
guldbleck prytt med filigran (det vill säga tunna trådar och korn av guld), ett
guldbleck med djurornamentik samt en del till infattning av granater. Kanske
har alla tre fragmenten prytt en så kallad scramasax som är benämning på en
eneggad vapenkniv
- Brända och obrända ben
från minst tre hundar, en jaktfalk, häst, nöt och får
- Ben från klofalanger från
björnklor visar att den döde kan ha sannolikt lagts på en björnfäll
Läs vidare om Västhögen