"Offerriten tillgår på
följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med
vilkas blod man brukar blidka gudarna.
Kropparna hängs upp i en lund nära
templet. Denna lund hålles så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en
gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse.
Där
hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har
berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra."
Så här beskriver den tyske kyrkohistorikerna Adam av Bremen
kulten i Gamla Uppsala på 1070-talet. Han har inte själv varit där, det han
berättar om bygger på hörsägen.
Det var närvaroplikt på offerfesterna, var man kristen kunde
man dock köpa sig fri från att delta. Adam skriver att man träffades vart
nionde år, med deltagare från ”alla sveonernas landskap”.
Var det gyllene templet en hallbyggnad?
Han nämner också ett gyllene tempel som stått på platsen:
"Detta folk har ett
berömt tempel som kallas Uppsala, beläget inte långt från samhället Sigtuna. I
detta tempel, som är helt prytt med guld, dyrkar folket bilder av tre gudar."
Den mäktigaste av dem, Tor, har sin tron mitt i salen. På var sin sida om honom
sitter Oden och Frej.
Adam använder begreppet ”tempel” i sin text, men när han beskriver de inre delarna av kulthuset så skriver han triclinium, som betyder matsal. Kanske var templet helt enkelt en
hallbyggnad, där man samlades för att äta rituella offermåltider tillsammans?
Läs vidare om Gamla Uppsala kyrka