Gamla Uppsala innan Gamla Uppsala

Långt från havet - ändå centralt

Det är möjligt att de första besökarna kom hit redan under stenåldern. Då stack rullstensåsen upp ur en fjärd. Det var på denna som Kungshögarna anlades långt senare. 

Genom landhöjningen drog sig vattnet undan mer och mer, men flera vattenleder fanns kvar som möjliggjorde resor åt alla håll. 

Så trots att Gamla Uppsala inte låg vid kusten, gick det ändå relativt lätt att färdas hit med båt. Från och med järnåldern växte dessutom ett omfattande vägnät fram.

Platsen låg skyddad och lerslätten var mycket bördig – det var med andra ord ett attraktivt läge. 

Under yngre bronsålder finns en mer permanent bosättning här.  På gårdarnas åkrar odlades korn, vete och havre och från boskapen fick man kött, mjölk, ull och läder. 

Tydlig hierarki

Från den romerska järnåldern (0 - 400. e. Kr) har man funnit spår efter omfattande bosättningar, åtminstone i Samnans dalgång. Redan nu kan man urskilja en tydlig hierarki. De som hade makt och råd, lät bygga stora exklusiva gårdar – gärna på höjder eller terrasser för att synas bra i omgivningen. De som inte hade det lika gott ställt bosatte sig på lägre belägna platser i mindre hus. 

Bebyggelsen flyttas

Men under 300-talet börjar bebyggelsesmönstret att förändras och runt år 600 har stora delar av den gamla bebyggelsen övergivits. Det här är inte något specifikt för just Gamla Uppsala, ett liknande mönster kan man se i hela Mälardalen. 

Nu börjar man bosätta sig kring platsen där kyrkan numera står, och i övriga området som senare kallas Gamla Uppsala by. Här kommer en omfattande bosättning att finnas från 500-talet och ända fram till och med 1500-talet – under medeltiden var detta Upplands största by.

Läs vidare om Kungshögarna